Annons

Att skjuta kunderna är ingen bra reklam

Under strecket
Publicerad

Planen var att de här raderna skulle skrivas från ett badhotell vid Röda havet. Jag behövde verkligen semester. Men det egyptiska folket behövde sin frihet ännu mer. Så jag stannade hemma och såg revolutionen sändas på tv. En generation av unga, uppkopplade, sekulärt sinnade och obegripligt modiga egyptier besegrade en vampyrlik diktator. Glädjescenerna från Tahrirtorget, det extatiska jublet och dansen, var djupt rörande.

Dessa händelser innebar även strålande pr för Egyptens dominerande tillverkare av diskmaskiner. Efter fredsavtalet med Israel omvandlades Egyptens väpnade styrkor till något som närmast kan beskrivas som ett kamouflagefärgat General Electrics. Time rapporterar att militärkontrollerade företag i dag, förutom köksutrustning, även tillverkar olivolja, tv-apparater, mjölk, bensin, cement, kläder och – i ett joint venture med Jeep – bilmodellerna Cherokee och Wrangler. Man bygger broar, vägar och turisthotell. På grund av censuren är det ingen som vet exakt hur stor del av den egyptiska ekonomin som kontrolleras av detta enorma imperium. Det finns uppskattningar från allt mellan 5 till 40 procent. I vilket fall tjänar höga egyptiska generaler miljarder dollar på den civila industrin. Armén har till och med en egen bagerikedja som när hungerkravaller hotar lämpligt nog ökar sin produktion för att lugna ner känslorna bland landets fattiga. Enligt egyptenkännaren och professorn Robert Springborg är militärens unika roll i egyptiernas vardagsliv en av förklaringarna till soldaternas passivitet under oroligheterna i Kairo. Att skjuta ihjäl sina kunder är ingen vidare bra reklam. Det är däremot den bild av militären som en garant för folkets trygghet som tack vare Mubaraks inhyrda huliganer kunde lanseras för världen.

Annons
Annons

Om generalerna som styr detta militärindustriella komplex har något verkligt intresse av att göra Egypten fritt och demokratiskt och därmed förlora sina privilegier, sin politiska makt och sin monopolsituation på marknaden är en annan fråga. Springborg är pessimistisk, en hållning han delar med allt fler egyptier. Efter att Mubarak packade sina badbyxor och åkte på semester har regimen, det vill säga militären, stärkt sitt grepp om den politiska och ekonomiska makten.

Landet styrs i dag formellt av ordföranden i De väpnade styrkornas högsta råd. Mohamed Hussein Tantawi, av diplomater kallad för Mubaraks egen knähund, är därmed direktör för landets mäktigaste industrikoncern och samtidigt chef för armén (som 2010 erhöll 1,3 miljarder dollar i militärt bistånd från USA). Det dröjde inte många dagar innan han i ett dekret förklarade att de strejker och demonstrationer som fortfarande pågår är ett hot mot ekonomin och den nationella säkerheten som inte kommer att tolereras. Låter det här som en väg till demokrati?

Som sagt, jag behöver semester. När jag ligger i min solstol på stranden i Sharm el-Sheikh tänker jag därför göra som Carl Bildt och resten av västvärldens ledare: Låtsas som ingenting. Turistparadiset är byggt på en tidigare flottbas. Höga militärer är delägare i anläggningarna. Mineralvattnet av märket Safi som jag kommer sippa på är döpt efter dottern till en general.

Men militärdiktatur? Nej då. Inte alls.

Lars Berge är frilansjournalist och dokumentärmakare.
lars.berge@svd.se

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons