X
Annons
X

Att se lidandet med båda ögonen öppna

Att vårda en anhörig ställer tunga krav, men kan också föra med sig en fördjupad upplevelse av världen. Det är också en resa som gör vårdaren mer mänsklig, menar den medicinske antropologen Arthur Kleinman som öppenhjärtigt berättar om relationen till sin Alzheimersjuka fru.

Publicerad

I januarinumret av den medicinska tidskriften the Lancet finns artikeln Caregiving: The Odyssey of Becoming More Human, av den medicinske antropologen Arthur Kleinman. Den griper tag i läsaren på ett sätt som är ovanligt vid läsning av denna tidskrift, inriktad mot rapportering av medicinska forskningsresultat:

”Jag leder henne genom vardagsrummet, håller hennes hand bakom min rygg så att jag kan navigera oss båda mellan stolar, soffor och bord, över persiska mattor, genom serveringsgången in i köket. Jag hjälper henne att finna och försiktigt sätta sig i en stol, en av fyra vid det ovala ekbordet. Hon vänder sig åt fel håll, tvingar stolen utåt; jag styr hennes ben runt och in under bordsskivan. Solen strålar in genom fönstren. Ljuset och värmen denna kalla vinterdag gör att hon ler. Hon vänder sig mot mig. De oregelbundna pupillerna i Joan Kleinmans grönburna ögon ser över och bakom mitt huvud, söker efter mitt ansikte. Försiktigt vänder jag hennes huvud mot mig. Jag ler när hon höjer sina ögonbryn igenkännande, skakar på sitt långa bruna hår och den mjuka värmen från hennes plötsliga lycka lyser upp hennes vackra ansikte. ’Underbart’ viskar hon, ’Jag är en flicka från Palo Alto, Kalifornien, jag tycker om värme’.”

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X