Annons
X
Annons
X

Att sätta hårt mot hårt cementerar hatet

Pojkar som växer upp utan en kärleksfull manlig förebild löper stor risk att bli hatiska, skriver Emerich Roth som överlevde Förintelsen och som sedan många år föreläser i svenska skolor om våld och dess orsaker.

Svenskt flykting­mottagande
Foto: John Alexander Sahlin/TT

Ensamkommaned flyktingbarn

Under år 2015 har det kommit många flyktingar till vårt land, och över 20 000 av dessa är ensamkommande barn, varav många pojkar. Att ta emot flyktingar på ett bra sätt är inte alltid så lätt, och det underlättas inte heller av att det kommer många på en gång. Med tanke på de ensamkommande barnen finns det ett problem som jag särskilt vill ta upp till belysning, ty om vi inte är medvetna om det, kan det ge obehagliga konsekvenser i en inte alltför avlägsen framtid.

Under i stort sett hela mitt yrkesverksamma liv, har jag arbetat inom social- och kriminalvården med människor som hamnat fel i livet. Under de senaste 25 åren efter pensioneringen har jag föreläst i skolor runt om i landet om hatet och våldet och dess orsaker.

Det jag har upptäckt i detta arbete är hur viktiga fäderna är för sina söner. En pojke som växer upp utan en kärleksfull och närvarande pappa, eller en positiv manlig förebild, löper stor risk att bli hatisk. Risken är dessvärre att detta hat så småningom kanaliseras genom en extrem organisation av något slag. Jag har talat med hundratalet pojkar och unga män som hamnat i extrema och destruktiva miljöer, och de berättar principiellt sett samma historia. I de flesta fall är orsaken att de ansluter sig till extrema organisationer att de vill hämnas på sin pappa eller tvinga honom till insikt. Vilken grupp de har hamnat i har varit av underordnat intresse. Det var oftast den grupp som först erbjöd gemenskap. Den risk jag ser är att de många pojkar som kommer hit utan sina föräldrar, och då i synnerhet utan sina fäder, riskerar att hamna i den situationen.

Annons
X

Jag brukar tala om två kategorier hat, varav den ena är beskriven ovan. Den andra kategorin hat traderas från föräldrar till barn. Barnen lär sig att hata vissa andra människor, så som de lär sig att borsta tänderna och tacka för maten. Det finns risk att även detta hat finns bland de ensamkommande barnen, och att de fortsätter att hata människor när de kommer hit till Sverige. De konflikter som finns i vår omvärld riskerar att fortplanta sig i vårt land.

Det är naturligtvis inte alldeles enkelt att tala om denna andra kategori hat. Man riskerar att felaktigt utmåla alla flyktingar som hatiska och rötter till ont, och ge främlingsfientliga krafter vatten på sina kvarnar. Inte desto mindre anser jag att det är nödvändigt att tala om det, eftersom det finns.

Av de två kategorierna hat är den första lättast att förebygga. Det går nämligen att ersätta frånvarande fäder med andra goda manliga förebilder. Av det skälet är det så viktigt att ensamkommande pojkar får kontakt med män som kan axla den rollen. Dessa kan förekomma i de olika boenden de hamnar i, men också i skolan, idrottsföreningar eller andra ideella föreningar.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se
    Flyktingboende för ensamkommande barn. Foto: Jessica Gow/TT

    **När det gäller hat **av den andra kategorin är det svårare. Barnen måste så att säga omprogrammeras. Till att börja med, måste de som kommer till oss givetvis tas emot med mycket värme och omtanke. Kärlek föder kärlek. Sedan måste vi tydligt och bestämt göra klart vad det är som gäller i vårt land, så som religions- och yttrandefrihet och inte minst flickors och pojkars lika rättigheter. Att snabbt få in barnen i skolan och andra vardagliga sammanhang är av yttersta vikt.

    Likt människor som lider av fobier kan botas genom att utsätta sig för sina fobier, kan hatiska människor botas från sitt hat genom att konfronteras med dem de hatar. Många brev som jag får av ungdomar bekräftar detta. En palestinsk flicka skrev följande till mig, efter en av mina föreläsningar, i en skola med övervägande invandrarbarn från olika länder och inbördes konflikter:

    ”jag vill berätta en sak om vad som gjorde intryck på mig. Jag är muslim från Palestina. Som du vet så har judarna tagit mitt hemland. Jag blev väldigt sur och mitt hat mot judar har vuxit. Men min sorg för alla judar i andra världskriget övervinner hatet som jag har för alla judar som tog mitt hemland. Jag har aldrig någonsin träffat en jude och pratat med honom/henne. Tills du kom på besök, då försvann allt mitt hat och rädslan, men det försvann inte bara för att jag insåg att alla judar inte är lika varandra, jag har dömt dom innan jag ens sett dom.”

    När det gäller hat, kan man generellt säga att det som hjälper är envis vänlighet, som grundar sig i en fundamental kärlek, som är så grundmurad att den kan övervinna hatet. De flesta lyckliga människor besitter en sådan kärlek, men man behöver ofta kunskap för att inse det.

    Jag föddes 1924 i en liten stad i nuvarande Ukraina, ett samhälle där antisemitismen var utbredd och en del av vardagen. Det var naturligtvis inte alltid så roligt, men man vande sig, och jag kunde hämta kraft och styrka i min familj, där jag alltid kände mig älskad, omtyckt och uppskattad. Hemmet och familjen var som en trygg ö i en kall och forsande ström av antisemitism. Om man leker med tanken, att någon av alla dessa antisemiter, togs ur sitt sammanhang och istället placerades i mitt barndomshem, och fick ta del av den starka kärlek som präglade min uppväxt i min familj, är det min tro att denne antisemit inte i längden hade kunnat framhärda i sitt hat mot oss judar. Kärlek föder som sagt kärlek, och den kärlek jag fick som barn var så stor och stark att den överlevde hatet och lidandet i koncentrationslägren och förlusten av nära nog hela min familj. Hatet kunde aldrig knäcka kärleken.

    Det kan låta banalt och blåögt att man skulle kunna bota hat med kärlek, men det är inte desto mindre sant. Och egentligen är det inte konstigare än att man botar hunger med mat. Det är viktigt att påpeka, ty hat är upprörande och väcker oftast helt andra känslor än kärlek. Det är så lätt att följa sin första ingivelse och sätta hårt mot hårt, men det leder dessvärre helt fel och cementerar hatet. Har vi istället kunskaper och uthålligheten och förmågan att hålla huvudet kallt och hjärtat varmt, kan vi både förebygga och bota hatet.

    Emerich Roth, Fonden mot våld för medmänsklighet, i samarbete med Petter Jenner, gymnasielärare

    Emerich Roth Foto: Charles Hammarsten / AOP
    Annons
    Annons
    X
    Foto: John Alexander Sahlin/TT Bild 1 av 3

    Flyktingboende för ensamkommande barn.

    Foto: Jessica Gow/TT Bild 2 av 3

    Emerich Roth

    Foto: Charles Hammarsten / AOP Bild 3 av 3
    Annons
    X
    Annons
    X