Annons
X
Annons
X

”Att prata om smeknamn är en isbrytare”

I en ömsesidig kärleksrelation är det positivt att ge varandra smeknamn, men på jobbet kan det bli helt fel. Att ge någon ett smeknamn kan vara ett sätt att bli intim. Språkforskaren Linnea Gustafsson har studerat vad smeknamnen säger om våra relationer och hur vi kommunicerar.

Linnea Gustafsson, universitetslektor i svenska på Högskolan i Halmstad.
Linnea Gustafsson, universitetslektor i svenska på Högskolan i Halmstad. Foto: Magnus Karlsson

”Kärt barn har många namn” lyder det gamla talesättet. Måhända är det inte helt taget ur luften. Att ha många smeknamn kan nämligen visa både på att man har intima relationer och en stark grupptillhörighet.

–  Jag tycker att man kan säga så, även om just talesättet inte är vetenskapligt bevisat, säger Linnea Gustafsson, universitetslektor i svenska på Högskolan i Halmstad.

Hon forskar om smeknamn och är aktuell med ”Moderna vardagliga binamn i Sverige”. Binamn är den rent vetenskapliga termen på extra- eller sidonamn; smeknamn betecknar positivt eller neutralt laddade binamn. Linnea Gustafsson har valt att endast undersöka smeknamn som bärarna uppfattar som positiva. Hon har uteslutit öknamn.

I studien, som är tvärvetenskaplig, utgår hon från enkäter och djupintervjuer där deltagarna har fått berätta om sina smeknamn: hur de uppkommit, i vilka situationer de används och framförallt dess betydelse för bärarna själva. Drygt hälften uppger att de har – eller har haft – minst ett binamn. Linnea Gustafsson menar att det antagligen är betydligt vanligare än så.

–  Jag tror att en del av deltagarna har underskattat antalet binamn de har haft. Folk glömmer; när man är 50 kanske man inte minns vad man kallades på mellanstadiet. Vissa smeknamn vill man inte heller berätta om.

Varje bärare har i genomsnitt två–tre smeknamn. Tidigare forskning har visat att män generellt sett har fler smeknamn än kvinnor. Men det stämmer inte, enligt Linnea Gustafson.

–  Smeknamn är lika vanliga hos båda könen. Det faktum att man tidigare har trott motsatsen beror på att man mest har undersökt hur smeknamn skapas i skolmiljöer och inom idrottsvärlden. Män och kvinnor får ofta sina smeknamn i olika sfärer.

Medan kvinnor får flest smeknamn inom den intima sfären, det vill säga i barndomsfamiljen och från partners, får män oftast sina i skolan och i offentliga miljöer. De allra flesta smeknamn skapas i barndomen eller i tonåren och många har man sedan kvar. Efter att man fyller 20 får man inte så många nya; undan­taget är mellan partner.

Varför slutar vi att ge varandra nya smeknamn som vuxna?

–  Av samma anledning som man slutar att använda ungdomsspråk. Man vill vara vuxen och ha vuxenstatus och då passar det bättre att bli kallad för sitt förnamn. Dessutom skapar smeknamn intimitet och oftast vill man inte ha det på jobbet.

Det kan dock hända att vänner man får i vuxen ålder använder samma smeknamn som familjen eller tidigare vänner kommit på.

–  Nya vänner kan testa om det är okej att de använder det gamla smeknamnet. Om det inte är det så avvisas det. Att prata om smeknamn är en isbrytare. Det är ett partytrick som funkar på vilket mingel som helst”, säger hon.

Man kan särskilja tre huvuddrag för hur smeknamn kan uppkomma. Till den första kategorin hör de som utgår från namnet. Det kan vara självklara smeknamn som Bosse, Maggan och Micke samt mer ovanliga och ”hemsnickrade” som har en koppling till bärarens riktiga namn. Den andra sortens smeknamn utgår från utseende eller karaktärsdrag. Den tredje är smeknamn som uppkommer efter en händelse.

–  Ofta rör det sig om något ganska banalt som, åtminstone när det äger rum, uppfattas som humoristiskt. En person i min studie kallades Touch därför att han skrek ”touch” när han vann en boll när de spelade bordtennis i skolan.

En relativt ny företeelse är att alias från diverse internetforum och datorspel tar steget ut som smeknamn i verkliga livet.

–  På vissa arbetsplatser händer det också att man kallar sina kollegor för deras inloggningsnamn.

Det finns olika anledningar till att vi ger varandra smeknamn, huvudsakligen finns det tre funktioner: affektiv, positionerande samt relationsfunktion. Affektiv funktion innebär att man genom att använda ett smeknamn försöker signalera en viss stämning eller fokusera på en aspekt av relationen. Med positionerande funktion menas att man använder ett smeknamn för att andra som hör samtalet ska förstå att man har ett starkt band till den man tilltalar – eller i en kärleksrelation att man hör ihop. Relationsfunktionen innebär att vi, inte sällan i uppbyggnadsfasen, ger varandra smeknamn för att skapa en bra och nära relation.

–  Ibland verkar det vara som att fråga chans, i alla fall för ungdomar. Man provar att ge någon ett smeknamn och kollar vad man får för reaktion.

Kanske får man ett smeknamn tillbaka och på så vis en bekräftelse på att relationen – oberoende av dess slag – håller på att utvecklas. Men endast det faktum att namnbäraren accepterar det smeknamn som namngivaren har kommit på kan vara ett tillräckligt tecken på att relationen har tagits till en ny nivå.

Kan att ge någon ett smeknamn ibland tyda på att man tror att man står personen närmare än vad man egentligen gör?

–  Ja, eller i alla fall att man gör ett försök att komma närmare.

Genom smeknamns affektiva funktion slår man alltså an tonen för stämningen och kommunikationen eller vilken roll man går in i; ofta sker det omedvetet.

– Ett konkret exempel från min studie är en person vars mamma kallar henne för Lajnitch när hon vill inta kompisrollen.

Att använda ett smeknamn kan också visa att man skämtar, är arg, extra kärleksfull eller att man vill markera att man har blivit sams efter ett bråk – inte minst i kärleksförhållanden. I grupper ger man, förutom för att stärka banden mellan medlemmarna, varandra smeknamn för att skapa samhörighet och visa att man är en grupp som andra exkluderas från.

–  Man intar en så kallad positionerande funktion mot åhörarna: ”Vi är ett gäng”. Utomstående får inte använda smeknamnet. Det samma gäller egentligen i alla sorters situationer och relationer – vem som helst får inte använda ett binamn.

Att ha olika smeknamn i olika grupper kan vara ett sätt att vandra mellan olika identiteter.

–  I sin barndomsfamilj kanske man är liten och ömklig och kallas för Smulan. I sitt kompisgäng har man smeknamnet Hulken och har en helt annan identitet.

Att ha – eller inte ha – ett smeknamn är sällan något som man kan styra över. Lika lite makt har man över vilka man får. Enligt Linnea Gustafsson vill de allra flesta ha binamn. Själv har hon sedan barndomen kallats Nea av sina föräldrar och syskon, men det har inte spridit sig till andra utanför familjen.

–  Skulle någon annan säga Nea nu skulle det kännas obehagligt. Det skulle vara som att någon klev över en intimitetssfär. Ett annat smeknamn som jag har haft är Linnet.

Skulle du vilja ha fler smeknamn?

–  Jag säger som de flesta som jag har intervjuat: ”Jag är glad att jag har något”. Flera personer som har besvarat min enkät och som inte har något smeknamn har skrivit: ”Tyvärr har jag inte det”. De ser det som en brist.

Smeknamn

Linnea Gustafsson, universitetslektor i svenska på Högskolan i Halmstad.

Foto: Magnus Karlsson Bild 1 av 5
Foto: Carl Bredberg Bild 2 av 5
Foto: Carl Bredberg Bild 3 av 5
Foto: Carl Bredberg Bild 4 av 5
Foto: Carl Bredberg Bild 5 av 5
Foto: Carl Bredberg Bild 1 av 1

Del 1 av 4

Hur kom ditt smeknamn till? Vi frågade fyra personer på stan och fick fyra fantastiska berättelser.

Foto: Carl Bredberg

Martina Wiksten, 26 år, Uppsala

– Jag har en massa olika smeknamn, de flesta utgår från mitt förnamn. Folk har svårt att komma ihåg Martina, många tror att jag heter Marita eller Matilda. Smeknamn är lättare att minnas så då kan det bli Martinus, Martini eller Marty. Det vanligaste smeknamnet är Marty. Alla kommer på det oberoende av varandra: barndomsvänner, gymnasievänner, universitets­vänner och ­kollegor. Och alla tror att de är ensamma om det.

– Det kan bli lite olika varianter på Marty beroende på situation. Jag kallas till exempel för Smarty för att jag har pluggat mycket.

Annons
X
Annons
X
Foto: Carl Bredberg Bild 1 av 1

Del 2 av 4

Foto: Carl Bredberg

Torbjörn Waldner, 62 år, Kivik

– När jag var barn kallade min faster mig för Pluto; jag vet inte om det var från den grekiska guden eller från Kalle Anka. Jag tycker att det var ett gulligt smeknamn. Min faster började kalla mig för det när jag var 5–6 år och det var nog mest upp till tioårsåldern. En del kompisar som var hemma hos oss hörde hur hon sa Pluto och började också använda det smeknamnet. Det fortsatte upp till högstadiet ungefär. Dock så tyckte jag att det var larvigt i tonåren och ville inte höra det. Min syster säger fortfarande Pluto ibland, mest när vi pratar om vår barndom.

– När jag jobbade utomlands i några år hade mina kompisar svårt att uttala mitt namn så de kallade mig för Volvo. Det var bara jag som var svensk i sammanhanget.

Annons
X
Annons
X
Foto: Carl Bredberg Bild 1 av 1

Del 3 av 4

Foto: Carl Bredberg

Ebba Stangenbäck, 16 år, Stockholm

– Jag kallas för Sessan av mina föräldrar och syskon och ibland av släktingar. Jag tycker att smeknamnet är gulligt, jag gillar det.

– Att jag kallas för Sessan har lite att göra med min personlighet – ibland kan det vara för att jag är envis. När jag var liten och vi spelade teater på förskolan ville jag alltid vara prinsessa. Dessutom har jag alltid varit en prinsessa för mina föräldrar.

– Mina kompisar brukar kalla mig för Sessan, Ebbis, Ebsi och Ebush.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se
    Annons
    X
    Annons
    X
    Foto: Carl Bredberg Bild 1 av 1

    Del 4 av 4

    Foto: Carl Bredberg

    Anna Schröder, 40+, Stockholm

    – Mellan att jag var 3 och 5 år kallades jag för Lillpuffie av min familj. Det var lite som en egen karaktär, ett påhittat alter ego. Jag skyllde på det som barn – det var hon som hade gjort något och inte jag.

    – Jag slutade själv att kalla mig för det i femårs­åldern, men de ­andra kom ihåg det. Lill försvann och det blev bara Puffie. Det var främst familjärt.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X