Recension

Att inte vilja seJan Guillou närmar sig kärnan

Livslögner och skuld är centrala problem i Jan Guillous fjärde bok om ”Det stora århundradet”. Trovärdigheten ökar när händelserna kommer närmare författarens egna hågkomster.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Jan Guillou greppar över förloppet under andra världskriget genom att fokusera på en liten skärva i den väldiga mosaiken.

Jan Guillou greppar över förloppet under andra världskriget genom att fokusera på en liten skärva i den väldiga mosaiken.

Foto: PONTUS LUNDAHL/TT
Annons

Det råder inte direkt brist på mediala berättelser om andra världskriget. Böcker, filmer och dokumentärserier närmast sköljer över oss. Till denna medieindustri sällar sig nu Jan Guillou med romanen ”Att inte vilja se”, den fjärde delen i serien om ”Det stora århundradet”. I centrum står liksom tidigare de norska bröderna Lauritzen och deras familjer.

Rent berättartekniskt är det förstås en mardröm att försöka täcka in andra världskrigets komplicerade förlopp. Guillou löser detta smart genom fokusera på en liten skärva i den väldiga mosaiken. Berättelsen utgår helt från äldste brodern Lauritz lugna liv i Saltsjöbaden och Ångermanland. Det är samma trick som i volym ett, där Guillou skildrade första världskriget utifrån mellanbrodern Oscars begränsade horisont i Tyska Östafrika.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons