Annons

Att höra svinets suckan

En teori som ser på djur som behållare av smärt- och lustupplevelser är möjligen mer sympatisk, men knappast mindre oriktig än en som reducerar dem till behållare av kött, mjölk och ägg. En meningsfull djuretik kan endast uppstå i möten med djur – inte som en produkt av teorier.

Publicerad

Den tillämpade etiken går i viss mån i otakt med den filosofiska grundforskningen. Det är inte ovanligt att en ny idé gör sig gällande där precis då den allvarligt börjar ifrågasättas inom resten av disciplinen. Sålunda slås man av utilitarismens fortsatta framskjutna roll, i synnerhet i den engelsktalande hälso- och yrkesetiken. Samma sak gäller i högsta grad djuretiken. Och som så ofta förr anger den engelska traditionen marschordningen i Norden, mest av allt Sverige.

Utilitarismens målsättning sammanfattas vanligen som den största möjliga lycka åt det största möjliga flertalet.
Richard D Ryders Det politiska djuret (översättning Britt-Marie Thieme, Nya Doxa, 143 s) följer det utilitaristiska mönstret, men låter teorin omfatta både djur och människor. Ryder går till attack mot ”art-ism”, (på engelska speciesism) för övrigt en term som han själv myntade när det begav sig. Art-ismen – föreställningen om människans överlägsenhet framom djuren – är lika vinklad och tanklös som de tidigare generationernas rasism och sexism. Den enda ”ism” som får godkänt av Ryder är ”smärtismen”. Hänsyn bör tas till alla varelser med förmåga till smärt- och lustupplevelser. Det gäller att minimera smärtan, eller alternativt se till att smärta på ett håll kompenseras med lust på ett annat.

Annons
Annons
Annons