Annons
X
Annons
X

Att försöka förstå det största sveket

Tonårstiden är jobbig för många, men de flesta har inte en mamma som hör av sig efter femton års tystnad. Sebastian Lönnlöv har läst en fartfylld, ofta rolig och emellanåt sorglig ungdomsroman av Johanna Thydell.

Kulturen tipsar Läs & Skriv
Johanna Thydell (född 1980) debuterade 2003 med "I taket lyser stjärnorna". Den belönades med bland annat Augustpriset och har blivit film.
Johanna Thydell (född 1980) debuterade 2003 med "I taket lyser stjärnorna". Den belönades med bland annat Augustpriset och har blivit film. Foto: Magnus Liam Karlsson

(M)ornitologen

Författare
Genre
Prosa
Förlag
Alfabeta
ISBN
9789150115062

222 s.

Ungdomsboksförfattaren Johanna Thydell klev in i strålkastarljuset med besked när hon fick Augustpriset för sin debutbok, ”I taket lyser stjärnorna”, som också filmatiserades. Berättelsen om 13-åriga Jenna hade helt enkelt allt, från egensinnig språkkänsla till existentiell udd. Ingen läsare kunde undgå att bli berörd av den första, trevande kärleken och samtidigt en mammans alldeles för tidiga död i cancer.

Nästa bok, ”Det fattas tärning”, handlade istället om att till slut våga ta kontakt med en frånvarande pappa. ”Ursäkta att man vill bli lite älskad” utforskade hur tonåren alltid är ett annorlundaskap, en märklig mellanperiod då allt känns jobbigt, även för den som inte är mobbad eller mår direkt dåligt. De har inte överträffat debutbokens osannolika framgång, men bekräftat att Thydell är en författare som vet precis vad hon gör.

I ”(M)ornitologen” möter vi Moa, vars mamma helt försvann ur hennes liv när hon var två år gammal. Istället har Moa en bonusmamma, som är trevlig men ändå inte hennes fullt ut, och en femårig lillebror som hon älskar till bristningsgränsen. Moa intalar sig att hon inte saknar sin biologiska mamma, men kan inte förstå vad som fick mamman att klippa banden. Hur kan någon lämna sitt eget barn och sedan aldrig höra av sig?

Annons
X

Hellre än att behöva förklara låtsas Moa att hennes mamma är död. Den enda hon har kunnat berätta sanningen för är Otto, bästisen som är så viktig att hon knappt står ut med att han umgås med andra. Hans växande förälskelse i en klasskamrat väcker inte bara avundsjuka, utan ren panik. Vad Moa inte berättat för Otto är att hennes första och hittills enda pojkvän gjorde slut för att hon betett sig illa på en fest. Kanske skulle Otto inte vilja vara hennes vän längre, ifall han fick veta hur lågt hon sjunkit?

Känslor och tankar surrar ständigt runt i huvudet, som för de flesta tonåringar – men de flesta har inte en mamma som plötsligt hör av sig efter femton års tystnad. Moa slår bakut. Vägrar träffas, vägrar prata. Sedan blir hon arg och sugen på att ställa mamman till svars. Kräva en förklaring. Moa känner inget som helst behov av att lära känna sin mamma efter alla dessa år. Istället vill hon hämnas på den frånvaro som hon omöjligt kan förlåta.

Med ett påhittat skolarbete om fåglar som täckmantel planerar Moa in fem dagars vistelse hos mamman. I själva verket är hon inte ett dugg intresserad av ornitologi och känner knappt igen en skata. Kikaren är bara en ursäkt för att som ”mornitolog” kunna spionera på och föra anteckningar om mamman, som får kodnamnet Göken. Fågeln som lägger sitt ägg i någon annans bo.

Självklart blir både mötet och hämndaktionen mer invecklat än vad Moa trott. De trevande samtalen mellan en förälder och ett barn, som inte vet någonting alls om varandra, är precis så absurda som de måste vara. Genom Thydells alltid lika träffsäkra språk, som trovärdigt lägger sig nära Moas inre monolog, blir förvecklingarna och känslokasten både spännande och angelägna.

”(M)ornitologen” är lättläst och fartfylld, i ordens bästa bemärkelse. En ofta rolig, emellanåt sorglig och oupphörligt välskriven berättelse om att försöka förstå det största sveket.

Annons
Annons
X

Johanna Thydell (född 1980) debuterade 2003 med "I taket lyser stjärnorna". Den belönades med bland annat Augustpriset och har blivit film.

Foto: Magnus Liam Karlsson Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X