X
Annons
X
 Efter sin sons död kunde Naja Marie Aidt beklaga att vår kultur är så fattig på sorgritualer. Nu bildade goda vänner en grupp som stöttade familjen under den första svåra tiden. ”Fråga inte vad den som sörjer vill ha eller behöver – man har ingen aning. Det räcker så gott att någon finns där.”
Efter sin sons död kunde Naja Marie Aidt beklaga att vår kultur är så fattig på sorgritualer. Nu bildade goda vänner en grupp som stöttade familjen under den första svåra tiden. ”Fråga inte vad den som sörjer vill ha eller behöver – man har ingen aning. Det räcker så gott att någon finns där.” Foto: Daniel Nilsson

”Att förlora ett barn är att förlora sin framtid”

Telefonen ringer mitt i middagen. Igen och igen och igen. När författaren Naja Marie Aidt till slut svarar är det som att livet sipprar ur henne.

Hon kan inte sluta skrika och skräms till vettet av ljudet från sin egen röst.

Hon har gjort det som egentligen inte gick. Hon har skrivit en bok om att förlora ett barn. Det är ingen sorg som låter sig inordnas i vackert flätade meningar. Nej, Naja Marie Aidts ”Har döden tagit något ifrån dig så ge det tillbaka” kastar oss in i det som hände – och mildrar inte konsekvenserna. När hennes 25-årige son Carl dör till följd av en drogutlöst psykos går hela familjen sönder. För henne själv, den etablerade författaren, försvinner orden. I den råaste sorgen finns ingenting att hålla sig till. Ingen tid, inga tankar eller sammanhang.

Bara några dagar tidigare hade hon kommit hem till Köpenhamn från New York, där hon bott sedan 2008. Hon minns sin känsla på planet, att hon efter flera års boxningsträning aldrig känt sig så stark.

Litteratur
Långläsning

Efter sin sons död kunde Naja Marie Aidt beklaga att vår kultur är så fattig på sorgritualer. Nu bildade goda vänner en grupp som stöttade familjen under den första svåra tiden. ”Fråga inte vad den som sörjer vill ha eller behöver – man har ingen aning. Det räcker så gott att någon finns där.”

Foto: Daniel Nilsson Bild 1 av 9

”Jag har blivit mer generös, rent mänskligt, efter Carls död. Lärt hur viktigt det är med gemenskap, att vi hjälper varandra”, konstaterar Naja Marie Aidt.

Foto: Daniel Nilsson Bild 2 av 9

Naja Marie Aidt tillsammans med Carl i deras hem 1990.

Foto: Privat Bild 3 av 9

Carl Emil Heurlin Aidt fotograferad 1997.

Foto: Privat Bild 4 av 9

”Nu när Carl är död är det vår uppgift att ge vidare allt han var och allt han lärde oss. Gör vi så är de döda inte borta. Carl finns i oss, hos oss”, säger hans mamma. Bilden är tagen på ett café i Paris.

Foto: Privat Bild 5 av 9

Carl fotograferad två månader före sin död.

Foto: Privat Bild 6 av 9

”Det är som om jag drömmer. Jag fryser, jag skakar. Det är som om livet sipprar ur mig. Så börjar jag skrika igen och skriket låter som om det kommer från ett djupt urtillstånd, det är inte min röst, och rösten jag hör skrämmer vettet ur mig.” I sin bok skildrar Naja Marie Aidt känslan direkt efter dödsbeskedet.

Foto: Daniel Nilsson Bild 7 av 9
Foto: Daniel Nilsson Bild 8 av 9
Foto: Daniel Nilsson Bild 9 av 9
Annons
X
Annons
X
Annons
X