Annons
X
Annons
X

Att fiska i grumligt vatten

Kolumn | Liken i centergarderoben
Centerledaren Maud Olofsson medverkade till att bagatellisera Adolf Hitler och den tyska nationalsocialismen när hon engagerade en person i nejkampanjen som vanemässigt jämställer det demokratiska EMU-projektet med det nazistiska Tredje Riket. Detta är särskilt obehagligt med tanke på att just centerpartiet har en mörk historia med rasism, antisemitism och samarbete med den tyska nazismen.
För en tid sedan (17/5) skrev jag på denna plats en artikel som påpekade att Maud Olofsson riskerar att hamna i dåligt sällskap på nejsidan. Artikeln hade rubriken Med huvudet i gödselhögen och fick Maud Olofsson att gå i taket. Och nu - när hon inför öppen ridå hamnat i uppenbart dåligt sällskap - då tyder hennes reaktioner i det närmaste på att hon håller på att gå in i väggen. I vart fall när det gäller moral och omdöme.

Olofsson och centern engagerade den engelska grovpropagandisten Janet Bush. Hon har bland annat producerat propagandafilmer där en till Adolf Hitler utklädd skådespelare säger ”Ein Volk, ein Reich, ein Euro”. Detta tema - att jämställa EMU och den tyska nazismen under Hitler - har blivit hennes varumärke. Detta var välkänt när centern och Olofsson engagerade henne.
När hennes uttalanden väckte skandal vägrade Maud Olofsson att ta avstånd. I sina första kommentarer inte bara försvarade hon liknelsen mellan Hitler och EMU, hon gjorde det med engagemang och övertygelse.
I det ögonblicket blev parallellen med Italiens Silvio Berlusconi pinsamt tydlig. Också Berlusconi uttalade sig lättvindigt om nazismen när han i förra veckan ”på skämt” liknade en tysk socialdemokratisk EU-politiker vid en nazistisk lägervakt. Och efteråt förstod han inte alls att han sagt något anstötligt.
På samma sätt förstod Maud Olofsson inte det anstötliga i det hon säger. Hon förstod inte varför vi blev upprörda. Och detta är extra betänkligt just på grund av att centerpartiet i detta avseende har en mörk historia.
Vid mitten av 1990-talet uppstod en intensiv debatt om centerns bruna förflutna. Bland annat framkom följande: Under hela 1920- och 30-talet fanns inom dåvarande bondeförbundet (som centern hette på den tiden) drag av antisemitism och rasmystik. Vid sidan av nazisterna var bondeförbundet det enda parti som hade rasismen inskrivet i sitt program.

Bondeförbundaren Otto Wallén, som öppet kallade sig antisemit, ansåg i en riksdagsdebatt att grunden för småföretagarnas problem var att ”tattare och judar” beviljats svenskt medborgarskap.
Bondeförbundaren KG Westman, som var justitieminister i krigsårens samlingsregering, kallade antifascisten Torgny Segerstedt ”judesjäl”.
Den antisemitiske propagandisten Elof Eriksson var en av grundarna av bondeförbundet - och han hade nära kontakt med Julius Streicher, som var chefredaktör för den nazistiska tidningen Der Stürmer, som öppet pläderade för total utrotning av judar.

Annons
X

Och så sent som vid mitten av 1990-talet avslöjades att den uppburne centerpolitikern och författaren Per Olof Sundman varit nazist.
Mot slutet av 1990-talet lovade centern att tillsätta en forskargrupp för att skriva partiets historia och reda ut nazistkopplingen. Men av detta blev så vitt känt är intet. Och centern har kvar sina nazi-lik i garderoben.
Med detta i bagaget ska man akta sig extra noga för att bagatellisera nazismen genom att likställa EMU och Tredje Riket.
Det är bra att Maud Olofsson till slut gjorde ett slags avbön. Men det är inte alls bra att det tog henne och centerpartiet nästan ett dygn att inse sitt felsteg. Och det är lätt hänt att se orsaken: de var ute och fiskade i grumliga vatten, och därför kunde de inte se klart.

Göran Skytte

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X