Att få stanna värt alla svårigheter

VÄNDPUNKT. Det förflutna kan fortfarande plåga Faranak Rezaei. Flykten från Iran och den långa vägen till uppehållstillstånd resulterade i djup depression och hämndbegär. Men utan uppehållstillståndet tror hon inte att hon hade levt idag.

Uppdaterad
Publicerad
– Jag vill ge allt vad jag kan för min dotter Airin, säger Faranak Rezaei. Hon förlorade så många år, därför att jag mådde så dåligt och därför att jag inte hade råd med någonting, allra minst leksaker.

– Jag vill ge allt vad jag kan för min dotter Airin, säger Faranak Rezaei. Hon förlorade så många år, därför att jag mådde så dåligt och därför att jag inte hade råd med någonting, allra minst leksaker.

Foto: INGVAR KARMHED
ARKIV
Foto: ARKIV
Annons

Läs den tidigare artikeln om Faranak Rezaei, publicerad 19 oktober 2000.

Jag mötte Faranak första gången 1997. Då var hon en ihopsjunken asylsökande som satt på ett advokatkontor och bara grät. Med ögon uppsvullna av tårar tittade hon skyggt på mig då och då medan hon berättade sin historia. Svenska hade hon inte fått någon möjlighet att lära sig, utan det var med hjälp av en tolk som jag fick del av hennes historia.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons