X
Annons
X

Att älta eller inte älta...

GENSVAR. Läsarna har engagerat sig i serien om svåra minnen. Yusras flykt från Irak, Inas tid i koncentrationslägret och Andreas försök att ändra sitt beteende har gett svar på mejl och debatt på nätet. Här är ett urval.

Jag, som just nu läser psykologi, kan ibland verkligen undra varför man ständigt uppmanas att rota i det förgångna. Nyare hjärnforskning visar ju att desto mer tid vi ägnar åt något, desto starkare blir de neurologiska kopplingarna. Så genom att älta det som skett blir man kvar i det och återupplever smärtan gång på gång – till vilken nytta?

Jannike Nordensson

Andreas polisanmäldes av sin flickvän efter att han flertalet gånger visat upp ett våldsamt beteende. Nu går han i terapi för att förändra sin hantering av ilska.

Foto: BJÖRN LARSSON ROSVALL / EXPONERA Bild 1 av 4

Yusra Moshtat flydde från kriget i Irak och den man hon blivit bortgift med som 14-åring. När hon skilde sig gjorde den välbärgade familjen i Bagdad henne arvlös.

Foto: BJÖRN LARSSON ROSVALL / EXPONERA Bild 2 av 4

Ina Harlids sätt att hantera minnena från koncentrationslägren har varit att stänga dörren totalt. Hon säger att hon aldrig kan förlåta.

Bild 3 av 4

De psykologiska mekanismer som sätter i gång fantasier om hämnd liknar varandra oavsett kränkning. De flesta skrider aldrig till handling. – I så fall blir man ju själv en förövare, säger Suzanne Kaplan som forskar och undervisar om försoning.

Foto: BJÖRN LARSSON ROSVALL / EXPONERA Bild 4 av 4
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X