”Att älska någon som slåss sätter kärleken på prov”

GENSVAR Många läsare har hört av sig efter artikelserien Annorlunda barn och berättat om glädje, sorg och gränslös kärlek. En mamma skriver att hon förmodligen aldrig blir helt kvitt sin sorg över att dottern föddes med Downs syndrom eftersom ”världen omkring henne är som jag var innan - oförberedd, otålig, okunnig och rädd”.

Under strecket
Publicerad
Annons

- - -

Det var ju inte alls tänkt så. Hon skulle bli en liten knubbig bebis som man glatt och bekymmerslöst skulle visa upp för släkt och vänner så fort man kommit hem från BB … Men livet ville annorlunda och där låg hon i mina armar - en pytteliten docksöt flicka med en extra kromosom. Läkarens ord ekade tungt: hon har Downs syndrom. Min inskränkta och stigmatiserade världsbild satte likhetstecken med ”omöjligt” – avseende sådant som alla andra barn kan och gör under sin uppväxt och sedermera vuxna liv. Människor med Downs syndrom kan ju knappt prata, spenderar tid på institution och kan definitivt inte ta körkort eller skaffa ett jobb. Typ. Eller?

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons