X
Annons
X
Recension

Missionären Åtrån vibrerar på udda väckelsemöte

"Missionären" handlar om kvinnor som älskar kvinnor – och Jesus. Koreografen Malin Hellkvist Sellén iscensätter ett udda grävjobb så att åtrån vibrerar. SvD:s Anna Ångström har varit på väckelsemöte.

Lott Törnros & Meliz Karlge i ”Missionären”. Foto: Sofia Runarsdotter
Läs mer om Scenhösten 2016

Den lesbiska historien är i hög grad oskriven och kvinnor har överlag fått smärtsamt lite utrymme i historieskrivningen. Koreografen Malin Hellkvist Sellén nöjer sig förstås inte med att konstatera sådana fakta utan anlägger moteld i form av research, samtal och föreställningar. Så har hon ju också långt innan normkritik blev ”trend” – och även skällsord – intresserat sig för genusfrågor och kroppspolitik. Hon har borrat i alltifrån ”Kung Kristina” till queer dansbandskultur och hur kristen tro konstrueras och tolkas. Helt utan ironi, ska tilläggas, men gärna med humoristisk twist.

Nu har turen kommit till kvinnliga, lesbiska missionärer verksamma i Västerbotten i början av 1900-talet. Upprinnelsen till idén lär ha varit ett gammalt foto som Hellkvist Selén – född i Umeå – hittade hos farföräldrarna. Bilden på två evangelister satte igång tankar och känslor som fick henne att söka vidare i arkiv, läsa brev och dagböcker och göra intervjuer. Fram växte "Missionären", en uppsättning som blandar fakta och fiktion, ett slags vittnesmål av röster från en svunnen tid som likväl känns nära.

Lott Törnros & Meliz Karlge i ”Missionären”.

Foto: Sofia Runarsdotter Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X