Annons
Krönika

Tove Lifvendahl:Återupprätta lärarens status

Under strecket
Publicerad

Mittemot mig på lunchrestaurangen sitter en ung kvinna. Det är 18 år sedan vi talades vid. Då var hon blott fyra år, nu är hon 22 – faktiskt precis lika gammal som jag var när jag arbetade som assistent i den förskolegrupp hon gick i. Det blir ett fint möte. Vi minns tillsammans personer och detaljer, händelser och tankar. Hennes minnen lägger nya pusselbitar i min bild. Somligt är sådant som får mig att i tanken efteråt utvärdera min egen insats inom det pedagogiska yrket.

De flesta av oss har erfarenheter av hur lärare vi mött, antingen har kunnat hjälpa eller stjälpa intresset. Vi minns hur vissa lektioner var stimulerande och lärorika, och i bästa fall öppnade en helt ny tankegång i medvetandet, medan andra var outhärdligt oanvändbara. Att säga att ”läraren är skolans viktigaste resurs!” är nästan att göra sig dum. För det är så obestridligt.

Annons
Annons
Annons