Ätbara fågelbon – en guldgruva: ”Guds gåva”
Ätbara fågelbon är big business i Asien. Jakten på rikedomar hotar dock både fåglar och människor.
En man plockar fågelbon tiotals meter upp vid taket av Gomantonggrottan
Fågelbon säljs över disk på Wing Lok Street i Hong Kong.
Fågelbona är små koppformade flarn som är lätta att lösa upp.
Gomatong-grottans öppning.
"Vi offrar en get till skyddsanden, penunggu, i kompensation för de bon vi tar. Om inte tar han ett av våra liv."
En salanganunge som fått boet ryckt under benen har fallit till marken
Några av arbetarna pausar med en cigarett.
Salanganer bygger nya bon för varje kull. Därför går det att hållbart skörda tre gånger om året.
Skördearbetarna tvättar sig efter en arbetsdag i Gomantong-grottan.
Salangfåglarna lockas med salangsång in i byggnader där det bygger sina bon.
En kvinna i Johor Bahru rensar fågelbon från orenheter som fjädrar och spillning.
Priset på fågelbona beror på storleken och kvalitén.
BORNEO Fågelsaliv på postorder. Det låter kanske osmakligt, men på ön Borneo innebär det stora pengar. Varje år plockas här miljontals bon tillverkade av den lilla salanganfågeln, som utsöndrar ett cementliknande sekret från svalget. De säljs till Kina, där bona värderas högt för sina påstådda hälsoeffekter.
Butiksinnehavare kan sälja exceptionella exemplar för upp till tusen kronor. Efter en förgiftningsskandal för fem år sedan har importerna däremot begränsats. Somliga olicensierade leverantörer har valt smuggelvägen över Hongkong. Men nu har en lättare rutt öppnats, via WeChat och WhatsApp.