Immigrantens risker - steg för steg

Tusentals personer lever utan tillstånd i Sverige. En del är på jakt efter ett bättre liv och bättre ekonomi, andra stannar för att undvika att skickas tillbaka till diktaturer. Här väntar många på att dra nytta av dem från dag ett.

Immigrantens risker - steg för steg

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Annons

1. Inbjudan - ofta en skuldfälla
En vanlig väg är att resa till Sverige som turist. En del söker så småningom asyl. Många stannar kvar för att arbeta utan tillstånd.
Elvira Alvarez, 35 år, var lärare i Peru. För tre år sedan fick hon ett erbjudande.
”Därhemma räckte pengarna aldrig till och jag ville ge min syster möjligheten att studera vidare. En man erbjöd sig att bjuda in mig till Sverige genom att säga att vi hade en kärleksrelation. Jag betalade 200 dollar och skulle få jobba av skulden på hans städfirma i Stockholm.”
Men trots att hon jobbade långa pass med att bland annat städa kommunala skolor – som städbolaget hade kontrakt med – så räckte timpenningen på 55 kronor inte långt. Hon skulle både betala av skulden och hyra en sovplats av sin arbetsgivare. En natt rymde hon.
”Han hotade med att anmäla mig till polisen. Du tror att dina landsmän med uppehållstillstånd här ska hjälpa dig här, men det är precis tvärtom.”
2. En falsk adress - som kostar pengar
Asylsökande måste ha en vistelseadress dit posten från Migrationsverket, Skatteverket och arbetsgivare går. Den som inte är skriven i till exempel Stockholm hänvisas till en förläggning någonstans i landet - och därmed bort från huvudstadens arbetsmarknad.
Nischen har upptäckts av fixare som säljer c/o-adresser för mellan 200 och 600 kronor i månaden, pengar som de kräver in i utbyte mot den asylsökandes post.
3. Leta lägenhet - i händerna på bostadshajarna
Många delar på små lägenheter. I de billigaste sover människor i skift på madrasser. Den svarta marknaden öppnar för skojare.
”Vi bara tittade på varandra - han hade lurat oss!”, minns Isaura Vargas.
Hon och hennes man erbjöds en andrahandstrea i Rinkeby mot att de betalade 3 000 kronor för kontraktet. Planen var att dela lägenheten med vänner. Familjen som bodde i lägenheten, sade förmedlaren, skulle vara utomlands en längre tid. Men redan efter en månad klev den riktige ägaren in genom ytterdörren.
Paret tvingades ut. Fast beslutna att få tillbaka sina 3 000 kronor sökte de upp mannen som lurat dem.
”Jag sa att jag skulle ringa polisen”, berättar Isaura Vargas. ”Men vi levde ju här utan papper och är själva rädda för polisen. Det var omöjligt att anmäla och det visste han.”
4. Hyra en sovplats - förenat med risk
Många kvinnor lämnar sina barn hos släkten för att resa till den rika världen och städa eller jobba som hembiträden. När Patricia Rosales, 30 år och från Bolivia, flyttade in i ett rum hos en latinamerikansk man i Stockholm närmade han sig med sina önskemål direkt.
”Om du gör saker för mig minskar jag din hyra, sa han”, berättar Patricia Rosales.
Hyresvärden spelade upp grova porrfilmer för henne och sade att det hon såg där, det var inget att skämmas för i Sverige. Genom väggen hörde hon hur mannen hade sex med olika kvinnor. Mannen förklarade: ”Jag plockar upp flickor som inte har papper och jag hjälper dem”.
”Han utnyttjar dem”, säger Patricia Rosales. ”Men han hjälpte dem också, gav dem 400 kronor.”
Patricia lever i dag utan tillstånd i Stockholm i ett eget rum. Dörrspringan har hon tejpat igen för att ingen ska kunna kika in på henne när hon sover. På nattduksbordet: Bibeln, en psalmbok och en nalle hon fick i Bolivia.
5. Jobb - låg lön och ofta dåliga förhållanden
Immigranterna tar jobben som få andra vill ha och jobbar billigare: som städare, diskare, snöröjare, med tunga rivjobb på byggen.Vanlig timlön: 45-60 kronor.
Under Cristian Rodriguez första år i Sverige verkade hans planer på att bygga ett värdigt liv rinna ut i sanden. Han, en man i 40-årsåldern från Chile, var avhoppad ingenjörsstudent. Här fick han jobb på en bilverkstad.
För att tjäna pengar som han kunde skicka hem till sin fru och sina barn i Chile jobbade han ofta kvällar och nätter. Sov gjorde han på en kontorsstol, innan han till slut övertalade sin chef att köpa en nött lädersoffa på Blocket. Där i verkstaden levde han i ett och ett halvt år. Det fanns ingen dusch så han tvättade sig med biltvättsslangen. På nätterna sprang råttor på garagegolvet.
”Det var en svart tid i mitt liv. En erfarenhet som gör en starkare, men jag grät mycket. Min fru i Chile grät också mycket när vi pratade i telefon.”
Ändå är Cristian Rodriguez en vinnare, säger han. Han tjänade mer än i Chile. I dag bor han i andra hand i en tvåa med sin familj och nu hoppas han att den nya lagen om arbetskraftsinvandring ska ge honom uppehållstillstånd.
”Jag är fullständigt lycklig.”
Fotnot: Samtliga namn är fingerade.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons