Barbro Lindgren: ”Astrids råd enda jag lyssnade på”

Barbro Lindgren har skrivit fler än 100 böcker. Juniorreportern Kajsa har läst många av dem och Barbro är hennes favoritförfattare. De hade ett samtal om böckerna, livet och döden.

Kajsa, 8, och Barbro, 80 möttes på Junibacken i Stockholm.
Kajsa, 8, och Barbro, 80 möttes på Junibacken i Stockholm. Foto: Ari Luostarinen

Sveriges två största sagodrottningar heter båda Lindgren i efternamn, ­Astrid och Barbro.

–  Astrid Lindgren gav mig så bra råd, så då skärpte jag till mig. Det hade jag inte gjort innan, ­säger Barbro Lindgren, och ­berättar om ett brev Astrid skrev till henne med massor av bra skrivtips.

Kajsa bor i Södra Ängby i Bromma utanför Stockholm, precis där Barbro Lindgren också bodde när hon var liten. Flera av böckerna, till exempel Hemligtböckerna, handlar om just det området och det tycker Kajsa är spännande.

–  Jag tycker böckerna är jätteroliga, säger Kajsa, som gillar Hemligtböckerna ("Jättehemligt", "Världshemligt" och "Bladen brinner") och böckerna om ­Sparvel särskilt mycket.

Takkronan i Vilda bebin. Foto: Ari Luostarinen

Kajsa och Barbro träffas på ­Junibacken i Stockholm, där det precis öppnat en utställning om Barbro och hennes böcker. Där kan du se karaktärer som Loranga, Vilda bebin och Sparvel. På ­utställningens teater spelas även en pjäs om Sparvel.

Hur var det att vara barn när du var liten?

–  Det var lite friare än nu. Det fanns inte så mycket bilar, och alla var ute och lekte hela tiden. Nu är det ju många som kanske har mobiler i stället för att leka. Det var roligt att leka hela tiden, man hade inte så stort ansvar. På sätt och vis var man ganska fri.

Var mammorna alltid ­hemma?

–  Ja, nästan alltid. Det var faktiskt mysigt. Då kunde man gå hem och äta pannkakor hela tiden.

Hur var Södra Ängby skola?

–  Den var gammaldags och trevlig. Kungens får betade i trädgården. Vi var väldigt bortskämda där. Men sen blev det en ny skola och då blev jag ledsen och deprimerad. Jag kände mig instängd där. Det kändes som ett fängelse och som att min frihet togs bort.

Gummiapan Mack och motorcyklarna i hans Fartdåre-förening. Foto: Ari Luostarinen

Vad hände då?

–  Jag blev så väldigt olycklig. Jag var van att vara fri och leka, och göra det jag ville. När jag inte kunde det kände jag bara att här kan jag inte vara kvar. Jag måste gå. Så då gick jag bara ut ur klassrummet och kom inte tillbaka på jättelång tid.

Vad hände sen?

–  Min mamma förstod mig. Hon var ganska barnslig själv. Och så hade jag en väldigt snäll ­magister. Mamma stannade hemma med mig en väldigt lång tid. Jag låg bara inne och läste och ville inte göra ­något. Efter ett tag började vi gå ut. Först en liten bit, sedan längre och längre. En dag gick vi förbi utanför skolan, och efter ett tag frågade mamma om vi skulle gå in och säga hej till magistern. Så då gjorde vi det. Till slut kunde jag börja skolan igen. 

Hur kom du på böckerna om Sparveln och Hemligt?

–  Jag minns väldigt tydligt hur det var att vara barn. Och sedan har jag skrivit dagbok nästan alltid, så jag kunde titta i dem också och komma ihåg.

Barbro skriver en hälsning till Kajsa i en av sina böcker. Foto: Ari Luostarinen

Har du kvar kompisarna som finns i böckerna, typ Cissi och Kajsa?

–  Jag tror att Kajsa är i USA. ­Cissi brukade jag träffa, men hon är död. Det är tråkigt, hon var rolig att ha. ­Ingrid ska jag äta middag med ikväll. Ingrid hade ett sommarhus på Öland, och då ville jag flytta dit. Så då gjorde jag det, och nu har jag också ett hus på Öland.

Precis som Astrid Lindgren skriver Barbro en del om döden. Hon tycker det är bra att prata om den och är själv inte rädd för att dö.

–  Det är ganska lagom att ­tänka sig att dö, det är inte hela världen. Jag har haft så många jular och påskar, jag är lite trött på det nu. Jag känner nästan fler som är döda än som lever, så det blir kul att träffa mina kompisar igen!

Kajsa, 8, och Barbro, 80 möttes på Junibacken i Stockholm.

Foto: Ari Luostarinen Bild 1 av 4

Takkronan i Vilda bebin.

Foto: Ari Luostarinen Bild 2 av 4

Gummiapan Mack och motorcyklarna i hans Fartdåre-förening.

Foto: Ari Luostarinen Bild 3 av 4

Barbro skriver en hälsning till Kajsa i en av sina böcker.

Foto: Ari Luostarinen Bild 4 av 4
Annons
X
Annons
X
Annons
X