Annons

Astrid Lindgren och fantasins makt

Under strecket
Publicerad

"Bättre försvar har ingen kommit med och det var ett försvar som behövdes."
Vad föranledde Astrid Lindgren att just i januari 1980 skriva och tacka för en artikel med dessa ord? Den berörde inte ens henne själv. Den handlade om fantasins makt och om dess nödvändighet för människors överlevnad. Och om böckers kraft att verka direkt och emotionellt på det mänskliga psyket. Artikeln var skriven till fantasins och fantasylitteraturens försvar. Det var därför hon hörde av sig.

Under socialrealismens glansdagar, när böckerna bara skulle behandla samhällsproblem, var fantasin något farligt. Det hade Astrid Lindgren fått känna av. Det kallades eskapism, när Bo Vilhelm Olsson drömmer sig bort till Landet i Fjärran. Han sitter ju bara kvar på sin soffa i Tegnérlunden och "inte en sten har rörts på verklighetens mark". Ändå har han i fantasin genomlevt sin sorg och blivit tröstad precis som andra barn med svåra erfarenheter blivit tröstade när de läst om honom. Även de paradismyter Astrid Lindgren diktade i Sunnanäng och Bröderna Lejonhjärta för att barn skulle ha något att värma sig vid i väntan på det oundvikliga slutet, ansågs olämpliga av dem som inte förstod, att fantasin kan ge hjälp att övervinna ångest. Inom och utanför böckernas ramar. Också i de böcker, som slutar med barns död, finns en strimma hopp.

Annons
Annons
Annons