Annons

Erica Treijs:Hyfset har gått ur folkhemmet

Foto: Christine Olsson/TT
Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Kostnaden för assistansersättningen har skenat och uppgår till cirka 30 miljarder.

Foto: SvD Bild 1 av 1

Ibland blir man riktigt hederligt förbannad. Som när någon ger sig på de allra svagaste. Det är något som är nedärvt eller i vilket fall inlärt under alla år på skolgården.

Där var det någonstans okej att brottas med kompisar i samma ålder, även om det egentligen var förbjudet. Men att ge sig på en yngre elev, var förbjudet på riktigt. Det kallades hyfs – något man tvingades acceptera. Och lärde sig att uppskatta.

Hyfs hade sipprat in i folkhemmet. Man litade på varandra och på myndigheter. Trodde på framtiden. Det gjorde att tilliten var hög – både mellan människor och till staten. Men där någonstans slog även naiviteten rot. Den bedrägliga, proppmätta synen att man själv inte behöver engagera sig, för allt tar någon annan hand om.

Kan samma sak hända i välfärdssektorn? Att företag blir giriga och tappar kompassen för att tillsyn saknas? Eller med samma logik: Hade fullt slagsmål utbrutit på skolgården om rastvakten varit sjuk?

När ingen ser vaknar mobbarna.

SvD:s granskning av assistansbolagen – de företag som ska se till att funktionshindrade har en dräglig vardag – att de kan duscha, gå på toaletten, äta, klä på sig – har visat att myndigheternas kontrollsystem har tillåtits släpa efter i nästan 20 år. Inga oanmälda inspektioner görs hos bolagen.

Annons
Annons

Kostnaden för assistansersättningen har skenat och uppgår till cirka 30 miljarder.

Foto: SvD Bild 1 av 1

Ingen politiker trodde att marknaden skulle domineras av privata bolag. Ingen såg det komma. Inte heller Försäkringskassan, som hanterar 40 olika ersättningar och årligen betalar ut cirka 200 miljarder. Inte heller där har man sett till att ha ett fungerande kontrollsystem av sina egna eller av dem som säljer tjänster till personer med funktionsvariationer. Först nu har man vaknat.

Naiviteten, att lita på allas inneboende vilja att göra rätt för sig har skadat det finaste vi har – tilliten till varandra och våra system. Därför har svindlare och kriminella kunnat starta assistansbolag, utan att någon först kollat att de har utbildning och relevant kompetens.

Miljonbilar, lyxklockor och extravagant boende rimmar illa med statlig ersättning för att ta hand om landets funktionshindrade. Särskilt som IVO nu sett att ekobrottslingar drivit bolag, med både stora skulder och bedrägeridomar i bagaget.

I dag får bara en tredjedel av de som vill starta bolagen tillstånd, vilket är ovanligt lågt. Men det säger också något om vilka som vill ge sig in en bransch där det forfarande är för lätt för den oseriösa att tjäna stora pengar på de mest utsatta – och som dessutom tär på våra gemensamma skattemedel.

Kostnaden för assistansersättningen har skenat och uppgår till cirka 30 miljarder.
Kostnaden för assistansersättningen har skenat och uppgår till cirka 30 miljarder. Foto: SvD

För att vi ska känna tillit – som skapar ett tryggt samhälle, social och ekonomisk utveckling – måste vi vara säkra på att det inte är möjligt att missbruka våra välfärdstjänster, eller att vissa undgår att betala skatt. Ett förtroende som de assistansbolag som parasiterar på skattepengar, begår brott och utnyttjar de svagaste förstör.

De är helt utan hyfs, vilket förvisso gör mig förbannad, men föga förvånad.

För på väg hem från skolan var det alltid någon som satte krokben för den sorgsne. En annan kallades ”fetto”. När ingen ser vaknar mobbarna.

Att tro att avreglering utan fungerande kontrollsystem skapar ett sunt företagsklimat är lika naivt som att tro att den som såg allt på skolgården, men ingenting sa, plötsligt skulle höja sin röst och säga: Nu räcker det!

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons