Annons

Jesper Olsson:Ashberys dikter gjorde vardagen till ett äventyr

Den som om hundra år vill lära sig om den värld vi nu lever i genom att läsa en av vår tids författare kan knappast få ett rikare och mer sammansatt vittnesbörd än via John Ashbery. I helgen avled den kameleontiske New York-poeten, 90 år gammal.

Under strecket
Publicerad

John Ashbery (1927–2017).

Foto: IBL Bild 1 av 4

John Ashbery, fotograferad 1972.

Foto: IBL Bild 2 av 4

John Ashbery läser dikter under en litteraturfestival i Berlin, 1998.

Foto: IBL Bild 3 av 4

Barack Obama delar ut 2011 års National Humanities Medal till John Ashbery i Vita huset, 13/2 2012.

Foto: IBL Bild 4 av 4

John Ashbery (1927–2017).

Foto: IBL Bild 1 av 1
John Ashbery (1927–2017).
John Ashbery (1927–2017). Foto: IBL

”Dikten är ledsen för att den vill bli din, men kan inte.” Jag vet inte varför den lilla raden är det första som ­anländer. Kanske för att den är så betagande i sin medvetet naiva ­antropomorfism. Den siktar på hjärtat, men träder lika smidigt in i ett metalitterärt ­universum, där det är villkoren för hur vi skriver och läser och förstår världen, tingen och oss själva som står på spel. Kanske för att denna rad ur ”Paradoxer och oxymoroner” (”Skuggtåg”, 1981) genom sin troskyldiga tvetydighet är talande för den poesi som John Ashbery under sju decennier satt i rörelse.

Annons
Annons
Annons