Annons

”Arvodesregler ett hot mot svensk tillväxt”

För en äldre grupp styrelseledamöter är frågan om hur arvodet ska beskattas inte alltid avgörande. Situationen är annorlunda för den nya generationen, skriver debattörerna.
För en äldre grupp styrelseledamöter är frågan om hur arvodet ska beskattas inte alltid avgörande. Situationen är annorlunda för den nya generationen, skriver debattörerna. Foto: Maja Suslin/TT

Högsta förvaltningsdomstolens dom om att styrelsearvoden ska beskattas som lön innebär en negativ särbehandling av en nyckelgrupp i näringslivet. Det skriver Svante Forsberg, Anders Oscarsson och Caroline af Ugglas.

Under strecket
Publicerad

Många, inte minst kvinnliga styrelsearbetare, såg fram emot ett positivt klargörande av frågan om hur styrelsearvoden ska beskattas när Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) meddelade sin dom i december 2019. Men beskedet blev en stor besvikelse.

Frågan om huruvida styrelsearvoden ska beskattas som inkomst av tjänst eller som inkomst av näringsverksamhet har varit föremål för prövning tidigare. Fram till i juni 2017 fanns en praxis om att arbete som styrelseledamot kunde utgöra inkomst av näringsverksamhet. Till följd av HFD:s dom från den 20 juni 2017 ändrade Skatteverket sitt ställningstagande, och därefter har styrelsearvoden beskattats som inkomst av tjänst. Det innebär att ledamöters arvoden betraktas som lön, dock utan att de åtnjuter någon anställningstrygghet och de förmåner som följer med en anställning, till exempel tjänstepension. I stället måste styrelseledamöter privat stå för kostnader som lokal, arbetsmaterial, dator och telefon – och dessutom sätta av till sin tjänstepension, utan avdragsrätt.

Annons
Annons
Annons