Recension

TörnrosaArtigt mer än innerligt

Under strecket
Publicerad
Annons

Marius Petipas 1890-talsklassiker ”Törnrosa” är i Dame Beryl Greys iscensättning (1985) och David Walkers bilderbokssköna scenografi en balettsaga som ler; ut från scenens detaljrika feerier via orkesterdikets utmejslade poesi ner mot publiken. Happy end förebådas redan av den goda syrenfens anslag med trollstaven.

”Törnrosa”, som hade nypremiär hos Kungliga Baletten förra hösten efter nio års dvala, är finstämd underhållning för alla med barnasinnet i behåll. Nu i höst gästas baletten av en Aurora från The Australian Ballet som en del i institutionernas ”friendly exhange program”. Nicole Rhodes är premiärdansös med Forsythe, Tetley, Tharp och klassiker på meritlistan. Kortväxt och finlemmad med uttrycksfullt ansikte och armar som lever i musiken vågar hon också låta rörelserna ta tid. Vid fredagens föreställning blev dock tempot stundtals på gränsen till såsigt, men så hade Rhodes också drabbats av en knäskada vid morgonens träning.

Annons
Annons
Annons