Annons

ArtemisiaArtemisias röst väntar ännu på att väckas till liv

Jonas Nordberg på teorb i rollen som Agostino Tassi och Catalina Langborn som Artemisia framför ”Susanna i badet”.
Jonas Nordberg på teorb i rollen som Agostino Tassi och Catalina Langborn som Artemisia framför ”Susanna i badet”. Foto: Elisabeth Ohlson Wallin

Den färgstarka Artemisia Gentileschi stannar innanför sin guldram, när Operabyrån iscensätter en konsert som vill väcka den karismatiska konstnären till liv.

Under strecket
Publicerad

Christina Larsson Malmberg som Berättar. I bakgrunden Catalina Langborn samt musikerna Jonas Nordberg, Mime Yamahiro Brinkmann och Mayumi Kamata.

Foto: Elisabeth Ohlson WallinBild 1 av 1

I Artemisia Gentileschis dramatiska liv och köttigt barocka konst (1593–ca 1653) finns allt man kan begära av en operaintrig: passion, övergrepp, manlig feghet och kvinnlig styrka. Den italienska konstnärinnan, som uppmärksammas bland annat på National Gallery i april, verkade i Florens och Neapel vid 1600-talets början, samtidigt som den florentinska cameratan lät uppföra de första operorna. En tid som innebar nya möjligheter för kvinnor att vara utövande konstnärer även utanför klostren, inte minst på scenen.

Den feministiska blicken i Artemisias konst har inspirerat regissören och textförfattaren Elisabeth Ljungar att iscensätta en konsert tillsammans med Operabyrån, där den karismatiska konstnären väcks till liv med hjälp av musikaliska brottstycken och pantomimiskt gestaltade scener. Men istället för italiensk senrenässans så plockar Ljungar guldkornen ur franska Elisabeth Jacquet de la Guerres (1665–1729) mollstämda kantater, vilka ofta behandlar samma bibliska ämnen som Artemisia skildrade. De la Guerre togs upp vid franska hovet av Madame de Montespan, och verkade alltså hundra år efter Artemisia i den franska hovkulturen. 

Annons
Annons
Annons