Annons

Årsta centrum sover en törnrosasömn

När arkitekterna Ahlsén planerade Årsta centrum var tanken att det skulle sjuda av liv. Men när landets första stadsdelscentrum firar 50 år är torget som skulle fungera som Årstabornas vardagsrum nästan tomt.

Under strecket
Publicerad

Fjorton mjölk- och brödbutiker, sju charkuteributiker, två fiskbutiker, två hembagerier, sju speceributiker och ett snabbköp i Konsums regi. Därtill bland annat tolv större livsmedelsbutiker. Så såg det ut i lilla Årsta Centrum söder om Stockholm i början av 1950-talet. Målet att Årsta skulle klara sig utan Stockholms innerstad verkade vara uppfyllt. Men när man en sommardag 2003 besöker Årsta är det tydligt att det inte längre är så. De flesta av de butiker som en gång fanns är för länge sedan igenslagna och närmsta bankomat finns vid Gullmarsplan knappa tio minuter bort med buss. - Nu lägger de till och med ned cykelaffären som har funnits sedan innan torget byggdes, säger Margareta Åbrink på Enskede-Årsta stadsdelsförvaltning. Många av de butiker som fortfarande finns kvar har semesterstängt. I den brännande solen syns bara Bror Marklunds skulpturgrupp ”Gycklaren” och några äldre människor som sakta rör sig över torget. Av de större livsmedelsbutikerna finns en större Ica och en Konsum kvar. Men en butik som har funnits sedan 1946, före centrumet, är Åke Perssons Färghandel. Inne i butiken står nu Åke Perssons son, Leif, som har jobbat i affären nästan sedan starten. - Det har försvunnit en massa affärer i Årsta. Men det bodde ju mycket mer folk här då, säger han där han står omgiven av skruvar, klister och färgburkar.

I början av 50-talet bodde omkring 25 000 i Årsta, i dag har den siffran sjunkit till under 15 000. Inte heller det riktigt som arkitektbröderna Erik och Tore Ahlsén drömde om på 1940-talet. De ville göra ett grannskapsområde enligt engelsk modell. Det invånarna behövde i fråga om handel, skola och barnomsorg skulle finnas i invånarnas närhet. - Deras bygge var oerhört radikalt. Efter år med höga tunga monument ville de bygga något som gjorde att människor inte kände sig små, säger Margareta Åbrink.

Annons
Annons
Annons