Annons
X
Annons
X

Årsdagen som visar att folket hade rätt

Det politiska etablissemanget vill inte delta i en politisk utvärdering av sitt största nederlag i modern tid – att de gjorde allt för att förmå svenska folket att rösta ja till euron. När tio år nu har gått är det tydligt att folket tog ett insiktsfullt och ansvarsfullt beslut. Det skriver en rad debattörer som var engagerade i nej-kampanjen.

BRÄNNPUNKT | EURON

EMU-folkomröstningen 2003 blev en demonstration av att folket ingalunda är underlägset det politiska etablissemanget när grundläggande framtidsfrågor ska bedömas och avgöras.

På lördag är det exakt 10 år sedan svenska folket sa ett rungande nej till att byta kronan mot euron – 56 procent nej mot 42 ja. Och detta trots att ja-sidan hade näst intill outsinliga resurser. Svenskt Näringsliv hade inget tak för sin satsning, det fick kosta vad det kosta ville, enligt kampanjchefen. Och det gjorde det, långt mer än en amerikansk presidentvalskampanj, mätt per väljare. Lägg därtill alla tjänstemän i företag, organisationer och regeringskansliet som idogt verkade för ett ja och alla direktörer och kändisar från Jens Spendrups ”det är roligare att säga ja” till Pernilla Wahlgrens att euron är toppen ”för en shopoholic”.

Nej-sidan hade extremt små resurser och endast ett par tidningsredaktioner i landet som stöd. Men folket stod emot maktelitens tryck och nu i efterhand ser vi att det blev ett insiktsfullt och ansvarsfullt beslut.

Annons
X

På årsdagen av denna milstolpe i den svenska demokratins historia samlas en rad företrädare för nej-sidan över temat Svenska folkets nej till euron – tog vi rätt beslut? De representerar ett brett spektrum från höger till vänster i svensk politik. När landets självständighet och demokrati utmanades var det lätt att samarbeta över de politiska gränserna. Det politiska etablissemanget vill inte delta i en politisk utvärdering av sitt största nederlag i modern tid.

Resan mot ett nej börjar hösten 1997 då Carl Bildt är tillbaka i riksdagen efter en lång period på Balkan, full av tillförsikt om det europeiska projektet. Han deklarerar i kammaren: ”Därför skulle jag vilja att vi prövade möjligheten att efter den nationella debatt och de ställningstaganden från olika håll som är nödvändiga underställa svenska folket frågan om vårt fulla deltagande i den europeiska valutaunionen för prövning”. Därmed hade anden släppts ur flaskan. Den socialdemokratiska partikongressen 2002 var splittrad i frågan, sa ja till EMU med 234 röster mot 113, men ställde en folkomröstning som villkor.

Det visade sig att ja-sidan satsade på de politiska och känslomässiga argumenten och nej-sidan på de ekonomiska. Ja-sidan hyrde in en rad stora pr-byråer och anställde klämkäcka unga kampanjarbetare. Men smartness och yta vinner inga val. Statsvetarprofessorn Sören Holmberg intervjuades ett år efter folkomröstningen och fick frågan varför nej-sidan vann. Han svarade: ”Först och främst spelade väljarnas personliga ekonomi en viktig roll. Vi vet sedan tidigare att egenintresset spelar större roll i folkomröstningar än vid de vanliga valen. Vid omröstningen om medlemskap 1994 hade Sverige lågkonjunktur samtidigt som EU hade en bättre ekonomi. År 2003 var det nästan tvärtom. EU i stort hade låg tillväxt, medan det gick riktigt bra för Sverige. Därför sågs EU nästan som ett hot. Känslan att ”EU ska rädda oss” – som var ett tungt argument 1994 – fungerar inte i ett sådant läge.”

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Vilka slutsatser kan nu dras efter 10 år? Vad var huvudargumenten från de två sidorna?

    Ja-sidans var:

    • Att säkra freden i Europa.

    Vi har fortfarande fred men växande stöveltramp oroar.

    • Att få politiskt inflytande, sitta med vid bordet och undvika marginalisering.

    Göteborgsforskarna Naurins och Lindahls undersökningar visar om och om igen att Sverige har för sin storlek ett osedvanligt stort inflytande.

    • Att euron blir en trygg hamn vid internationell finansiell oro.

    Det är en rank och läckande eurobåt som håller på att kapsejsa.

    • Att ett nej leder till främlingshat.

    Främlingshatet växer i länder som tagit skada av euron.

    • Att få lägre skatter (högerpolitiker).

    Vi har lägre skatter i Sverige än på flera decennier.

    • Att få politisk makt över marknaden (vänsterpolitiker).

    Den politiska makten har fortsatt att centraliseras till Bryssels högerliberala etablissemang.

    Nej-sidan drev:

    • Att hög och stabil sysselsättning och god lönsamhet i företagen kräver en egen valuta och en nationell penningpolitik.

    Sverige hyllas idag internationellt för sin framgångsrika stabilitetspolitik och robusta samhällsekonomiska balans.

    • Att en enda valuta och samma penningpolitik för 25-30 länder med helt olika ekonomier är ett högriskprojekt.

    Nu ser alla att en gemensam valuta och räntepolitik har skapat en extrem arbetslöshet, fallande produktion och skuldberg som aldrig kan återbetalas.

    • Att makten inte skall flytta till Bryssel.

    Euron driver nu fram mer maktöverföring i form av finanspolitisk samordning och bankunion. Bakslaget med euron, å andra sidan, stimulerar planer på att återföra politisk makt från Bryssel till medlemsländerna. Storbritannien håller på att ta fram en lista på områden som de vill repatriera. En enig holländsk regering har redan presenterat en sådan lista med 54 punkter och Angela Merkel har lovat ta upp en diskussion om ta tillbaka politisk makt från EU efter det tyska valet.

    EMU-folkomröstningen den 14 september 2003 blev en demonstration av att folket ingalunda är underlägset det politiska etablissemanget när grundläggande framtidsfrågor ska bedömas och avgöras. Nu vill vi se att folkets röst slår igenom på valsedlarna supervalåret 2014. Kommer det att finnas EU- och eurokritiska kandidater som gör det möjligt för medborgarna att rösta på sitt parti utan att samtidigt svika folkomröstningsresultatet? Och vem blir Sveriges EU-kommissionär? Blir det någon som representerar svenska folket eller blir det som vanligt någon som bara representerar de 9 procent som vill ha euron? Vi tycker att 10-årsdagen av svenska folkets seger över etablissemanget bör firas på lördag. Därför gör vi det.

    STEFAN CARLÉN

    kampanjledningen Socialdemokrater mot EMU

    SVEN HAGSTRÖMER

    Medborgare mot EMU

    NILS LUNDGREN

    Europa ja – Euro nej

    EVA NISSER

    arrangör 10-årsjubileet

    CARL SCHLYTER (MP)

    EU-parlamentariker

    JONAS SJÖSTEDT

    Europa ja – Euro nej

    BIRGITTA SWEDENBORG

    Medborgare mot EMU

    Mer debatt om euron:

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X