X
Annons
X
Recension

Frans G Bengtssons Röde Orm Arne Anka som viking

Dystra farhågor grep mig när jag först hörde att Röde Orm hade gjorts om till tecknad serie. Frans G Bengtssons klassiska underhållningsroman om vikingatidens hjältar lever ju i hög grad på sin ironiska stilkonst, en suverän blandning av isländsk sagastil och lundaspex, som knappast låter sig överföras till bildmediet. Filmversionen med Richard Widmark i huvudrollen blev ju dessvärre ett rent pekoral, och musikalversionen var inte mycket bättre.
Men Charlie Christensen, främst känd som mästare till den burleskt lågkomiska succén ”Arne Anka”, har faktiskt lyckats bra med sin serieversion.
Möjligen beror detta delvis på att Bengtssons vikingahjältar Orm och Toke faktiskt har vissa inre likheter med Arne Anka och dennes kompis Krille Krokodil: i båda fallen handlar det om naivt mansgrisiga kämpar som gillar öl, mat och kvinnor på ett synnerligen oborstat och politiskt inkorrekt vis, så att man inte kan låta bli att älska dem, inte minst när de gör sig helt omöjliga. Precis som Frans G Bengtsson har Charlie Christensen ett utmärkt sinne för satir och ironi, fast det inte kommer till uttryck i språket utan i karikatyrens form. Dock drar han sig inte för att ibland också direkt citera stilistiska godbitar ur Bengtssons romantext, till exempel den här:

Nu hade rakade män börjat komma till Skåne, både från saxarnas land och från England, för att predika den kristna läran. De hade mycket att tala om, och folk var först nyfiket och lyssnade gärna, och kvinnor funno det nöjsamt att doppas av främlingarna och få en vit särk till skänks. Men snart hade främlingarna ont om särkar, och därför gick det smått med kristnandet...

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X