Annons
Recension

Joseph AntonÄrligt självporträtt och stor litteratur

UPPRIKTIGT Salman Rushdies memoarbok ställer det privata mot en hotfull världspolitisk situation. Han är svag i vissa situationer – vem skulle inte vara det – men som helhet imponerande rakryggad, skriver Kaj Schueler.

Uppdaterad
Publicerad
SvD möter Salman Rushdie.
SvD möter Salman Rushdie. Foto: DAN HANSSON

Redan på de inledande sidorna till memoarboken ”Joseph Anton” sätter Salman Rushdie tonen. Det är suggestivt och dramatiskt, så typiskt för den drivne romanförfattaren, i full kontroll över språk och berättarteknik. Fatwan som dömer honom till döden har kungjorts och träffsäkert associerar Rushdie till den ödesmättade utvecklingen i Hitchcocks film ”Fåglarna”. Bilden han använder för att illustrera sin situation är hur den första fågeln hos betraktaren – när senare de dödsbringade svärmarna drabbar det lilla samhället – förvandlas från oansenlig individ till förebud. Det ger en överraskande inramning till skeendet från Khomeinis fatwa, som slungades mot alla inblandade i romanen ”Satansverserna”, till de kapade flygplanen som sänkte World Trade Center – en tolvårsperiod som förändrade vår värld.

SvD möter Salman Rushdie.

Foto: DAN HANSSON Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons