Recension

Minnena ljugerÄrligt om lömska minnen

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Annons

Det är ibland bedrägligt hur man uppfattar vissa människor. Tag till exempel författaren, litteraturprofessorn och Akademiledamoten Kjell Espmark. Jag har alltid på något vis sett honom som den där högintelligente, blitt vänlige, grundlärde och cerebrale litteratören och forskaren, han med det genom alla år osannolikt pojkaktiga ansiktet. Säkert med högborgerlig bakgrund. Även om allt detta stämmer, minus högborgerligheten, är det bara en del av den sanna bilden av Espmark – och av Kjell.

Det visar sig tydligt i den underbart vackra minnesbok han nu ger ut, ”Minnena ljuger”. Eller minnesbok? Författaren gör omedelbart klart att det inte rör sig om en sådan, eller om en självbiografi. Snarast handlar det om minnenas bräcklighet (som titeln ju anger), om hur vi rationaliserar våra hågkomster, förvränger dem och misstolkar dem, hur tiden ändrar deras innehåll.

Annons
Annons
Annons