Jesper Olsson:Arkivarbete omvärderar modernismen

Det traditionella arkivet ropar på att analyseras och historiseras. Den amerikanske litteratur- och konstvetaren Sven Spieker ringar i boken ”The Big Archive” in en serie blinda fläckar bland de estetiska omvandlingar som modernismen förde med sig.

Under strecket
Publicerad
Annons

Få begrepp och fenomen har fått en mer oväntad renässans inom humaniora under senare tid än det en gång så dammiga arkivet. Orsakerna står dels att finna i den teoretiska reflektion som inleddes i Frankrike på 1960-talet och som, även om den oftast förknippas med en serie mer omstridda termer som skillnad, text, skrift, diskurs och epistem, skulle blottlägga ett intresse också för arkivet. Tidigast och mest tydligt blev detta antagligen i Michel Foucaults bok ”Vetandets arkeologi” från 1969, där förbindelserna mellan arkhe (ursprung), arkeologi och arkiv skulle bilda ett väsentligt inslag i försöket att förnya den humanistiska metodologin, och i synnerhet historiografin, som Foucault ville problematisera och omvandla genom en analys av diskurser. Att Jacques Derrida ett par decennier senare gjorde arkivet till begreppslig tyngdpunkt i sin essä ”Mal d’archive” bidrog förstås ytterligare till termens resonans och metaforiska spridning.

Men det är inte bara termens teoretiska kapacitet som gjort den produktiv och nödvändig i en samtida diskussion. I dag är det ett faktum att bevarande och lagring av information har förändrats i grunden. De materiella villkoren för arkivet är inte riktigt de samma som för bara 10, 15 år sedan. I takt med att texter, bilder, ljud och filmer digitaliseras så kommer också de materiella bärare som en gång ”innehöll” något att lösas upp och ersättas med koder, som inte direkt bevarar, utan snarare återskapar den information som har arkiverats varje gång som den återkallas. Som den tyske mediehistorikern Wolfgang Ernst nyligen påpekade i en föreläsning på Kungliga Biblioteket i Stockholm, lever vi i en tid när arkivet i traditionell mening har förlorat sin betydelse och i stället om inte ersatts så åtminstone supplementerats av en ”tekno-matematisk regim” och av en temporalisering av det dammiga rum där pappersmappar och alfabetiskt organiserade indexkort utgjorde hård- och mjukvara. En relativ materiell stabilitet har ersatts av ett flöde. Vi befinner oss i en situation, på en tröskel, där det traditionella arkivet ropar på att historiseras och analyseras.

Annons
Annons
Annons