X
Annons
X

Karl Steinick: Arkitekt med psykoanalytiska böjelser

Bostadshuset, hemmet, var enligt Sigmund Freud ett substitut för livmodern. Den som söker skydd mot väder och vind önskar sig alltså egentligen tillbaka till fosterstadiet. Nåväl. Vore det så kunde man onekligen undra över hur modernismens arkitekter hade det när de skvalpade runt i mammas mage. Något mindre livmoderlivslikt än de vita kuberna med sina kala väggar och räta linjer torde vara svårt att finna. Glas och betong ter sig föga organiskt. Ornamentförbud och minimalism ökar knappast mysfaktorn. Höghusen skulle möjligen ses som en besvärjelse mot kastrationsångest, men livmodermystiken tycks fjärran från modernismens förvaringsutrymmen.Sylvia Lavin hävdar i sin djupt originella studie Form Follows Libido: Architecture and Richard Neutra in a Psychoanalytic Culture (The MIT Press, 182 s) att den modernistiska arkitekturens uttolkare har varit ovilliga att diskutera psykoanalytiska aspekter, till och med när anledningen att göra det har varit uppenbar. I Richard Neutra har Lavin, arkitekturprofessor i Los Angeles, funnit en arkitekt med starka band till psykoanalysen, vilket aldrig har studerats närmare av dem som intresserat sig för honom. Neutra inte bara kom från Wien utan hade dessutom umgåtts i Freuds hem. Den unge Richard var kamrat med Sigmunds son Ernst, som även han blev arkitekt. Med fadern hade Richard tydligen de hjärtligaste relationer och han berättade långt senare att när han hade talat om för psykoanalysens skapare att han ville bli arkitekt hade denne bara lett. Kanske tänkte han på det där med längtan till fosterstadiet, eller var det bara den äldres stilla glädje inför ungdomen mitt bland livets alla valmöjligheter.Arkitekt blev han i alla fall, Richard, och en av de mer betydande under förra seklet. Redan 1923 emigrerade han till USA, det vill säga långt innan många ur den europeiska intelligentian tvingades över Atlanten för att undkomma nazismen. Wien var inte bara psykoanalysens födelseort utan även den modernistiska arkitekturens och Neutra hade som student inspirerats av Adolf Loos och Otto Wagner. I USA mötte han Frank Lloyd Wright och hamnade så småningom i Kalifornien där han satte upp en arkitektfirma tillsammans med en annan wienare i förskingringen, Rudolph Schindler. Bägge närde samma vita villadrömmar som Le Corbusier i Europa, men Neutra skulle utvecklas i en egen riktning och trots att han blev känd för sina minimalistiska glaslådor lyckades han skaffa sig en egen identitet i den modernistiska likriktningens tid. Han var med om att skapa den "internationella stil" som revolutionerade arkitekturen under mellankrigstiden och som i massproducerad form blev efterkrigstidens standardiserade mode.

Hur internationell stilen än var har det sagts om Neutras byggnadskonst att den fick ett regionalt särdrag, den blev en kalifornisk modernism, kanske rentav en stil för södra Kalifornien med dess närhet till öknen och de öppna landskapen. När den unge österrikaren på 20-talet slog sig ned i Los Angeles var staden inte den gigantiska urban sprawl som den är i dag. Den hade knappt börjat breda ut sig. Efter kriget såg det annorlunda ut och det var då Neutra skulle befästa sitt rykte som inte bara modern arkitekt utan även en mondän sådan. Inte bara detta att husen var så samtida att de närmast hörde framtiden till, deras upphovsman figurerade till och med på omslaget till Time. Det blev en del ritat under 40- och 50-talen, och klienterna var mer eller mindre välbärgade kalifornier med smak. Inte vem som helst passade i en villa formgiven av Neutra och det var heller ingen opersonlig och snabbt överstökad affär att låta denne arkitekt på modet ta hand om husbygget.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X