Annons

En vit, vit dagArga isländska män på väg mot avgrunden

Ingvar E Sigurðsson i ”En vit, vit dag”.
Ingvar E Sigurðsson i ”En vit, vit dag”. Foto: Folkets Bio
Under strecket
Publicerad

Årstiderna skiftar, dimman kommer och går – Maria von Hausswolffs foto imponerar i ”En vit, vit dag”.

Foto: Folkets Bio

Efterlämnad och bedragen; i sorg och i svek. Hur hanterar man de tillstånden tillsammans? Det vill säga, när sorgen visar sig rymma även svek och bedrägeri. Tar sveket över sorgen eller är det snarare så att sorgen förstärks, fördubblar känslan av övergivenhet?

Det är frågor att fundera över i det isländska dramat ”En vit, vit dag”. Här har Ingimundur förlorat sin älskade hustru i en bilolycka, sannolikt till följd av den tjocka dimman på vägen. Han är alltjämt far, morfar och polis, men numera också änkling. I stället för att chefa på den lilla stationen på landet tillbringar Ingimundur dagarna med att bygga hus åt dottern och hennes familj, samt umgås med sin ögonsten, den åttaårige dotterdottern Salka. Sorgen är inte hanterlig, men han försöker väja för den, i det att han reser murar runt sig.

Annons
Annons
Annons