Annons

Kristoffer Leandoer:Årets franska böcker går bakom fasaden

Skuggexistenser, identitetslöshet och medelklassens självförakt – det märks på årets bokutgivning att Frankrike är ett land i kris. I en av romanerna får vi stifta bekantskap med det fiktiva landet Yazigien, präglat av gränskontroller och framkrystad nationalism.

Under strecket
Publicerad

Marie Darrieussecq, Leïla Slimani och Yasmina Reza.

Foto: Leo Sellén/TT, Francois Mori/AP, Oscar Gonzalez/IBLBild 1 av 1

Marie Darrieussecq, Leïla Slimani och Yasmina Reza.

Foto: Leo Sellén/TT, Francois Mori/AP, Oscar Gonzalez/IBLBild 1 av 1
Marie Darrieussecq, Leïla Slimani och Yasmina Reza.
Marie Darrieussecq, Leïla Slimani och Yasmina Reza. Foto: Leo Sellén/TT, Francois Mori/AP, Oscar Gonzalez/IBL

Mellan mitten av augusti och slutet av oktober utkom det 560 romaner i Frankrike: medan läsarna bara blir färre och färre har antalet utgivna titlar fördubblats på 25 år. Inför uppgiften att se tendenser och trender i detta överväldigande utbud är det befriande att stöta på Julia Kristevas kommentar till sin ungdoms slukarläsning av franska klassiker: det finns inte en enda litteratur, utan det som finns är en inbillningens och fantasins erfarenhet som tar sig en mångfald uttryck, vars enda uppgift är att göra motstånd mot den tankens enhet som kännetecknar alla slags totalitarismer. ”Je me voyage” ­kallas för memoarer, men är till formen en intervjubok där Kristeva på pratar om sitt liv med psykologen Samuel Dock. Från den påvra uppväxten i kommunismens Bulgarien, med den årliga alfabetsfesten den 24 maj, då man klär ut sig till en bokstav, till en privilegierad Paristillvaro med utsikt mot Luxembourgträdgården, berättar Kristeva överraskande tillgängligt och smittsamt om en tillvaro med texten som förutsättning. Även äktenskapets hållbarhet tillskrivs makarnas gemensamma litteratursyn: ­livet är något som skrivs, och skriften är livet.

Annons
Annons
Annons