Annons
X
Annons
X

Året utan sommar födde världsberömt monster

Det har gått 200 år sedan den världsberömda skräckromanen ”Frankenstein” skrevs. Verkets vagga är en ståtlig villa i Genève där en tävling mellan fyra uttråkade vänner en regnruskig junikväll 1816 resulterade i Mary Shelleys bok. SvD besökte platsen för Frankensteins – och science fiction-genrens – födelse.

[object Object]
Boris Karloff i en klassisk filmatisering av ”Frankenstein”. Foto: IBL

GENÈVE. Majestätiska Villa Diodati med mörkgröna fönsterluckor ståtar på en kulle vid Genèvesjön. Utsikten är hänförande med segelbåtar på det glittrande vattnet, FN-palatset inbäddat i grönska i fjärran och Jurabergen vid horisonten. I den idylliska trädgården prunkar rhododendron längs välborstade stentrappor.

Det var här i Villa Diodati som den då 19-åriga Mary Shelley påbörjade skrivandet av ”Frankenstein” en regnruskig junikväll för 200 år sedan. Foto: Gunilla von Hall.

Här är bedövande vackert, en miljö som skulle inspirera vem som helst att börja plita på en roman. Det var också vad som skedde den 16 juni 1816, då villan hyrdes av den engelske poeten lord Byron. En av hans gäster under sommaren var unga Mary Wollstonecraft Shelley som den regniga junikvällen började skriva vad som blev världens första skräckroman – ”Frankenstein eller den moderne Prometheus” som boken egentligen heter – ett verk som vissa kritiker betraktar som världens första science fiction-roman.

Det är nu 200 år sedan, och historien om hur skapandet av Frankenstein gick till är lika fascinerande som förunderlig. Därför hålls under sommaren en utställning i Genève med Mary Shelleys handskrivna manuskript i glasmontrar, de första upplagorna, hennes dagbok, målningar och vandringar i lord Byrons villa och svindlande vackra trädgårdar. Utställningen, organiserad av Martin Bodmer-stiftelsen, är den mest ambitiösa som gjorts om det mytomspunna monstret.

Annons
X

Hur gick det då till? Det var en eländig sommar, faktum är att 1816 kallades för ”året utan sommar”. Regnet vräkte ner dag efter dag, stormarna rev sönder himlen och piskade upp vattnet i Genèvesjön och temperaturen pendlade kring blott 14 grader. Ett perfekt väder för spökhistorier och skrämmande lekar. Få visste att det usla vädret berodde på att vulkanen Tambora i Asien hade spytt ut tonvis med aska som fått temperaturerna att falla över hela världen.

Mary Wollstonecraft Shelley målad av Richard Rothwell 1840. © National portrait gallery london Foto: National Portrait Gallery London

Ösregnet just den junikvällen tvingade lord Byron och hans gäster – Mary Shelley och hennes blivande man Percy Shelley samt Byrons läkare och älskare John Polidori – att stanna inomhus i värmen. För att sysselsätta sig kom lord Byron på idén att tävla om vem som kunde skriva den läskigaste spökhistorien. Så där satt de bakom de blöta fönsterrutorna och blickade ut i mörkret medan stormen skakade huset – och ruggigheterna började skapas.

”Jag försökte hitta en historia som skulle handla om fruktan för människans natur, som skulle göra att läsaren inte vågade vända på huvudet, som skulle få blodet att isas i ådrorna och hjärtat att slå snabbare”, skrev Mary Shelley i sin dagbok. Men medan de andra lyckades, främst John Polidori som skrev ”Vampyren” som sedan influerade Bram Stokers ”Dracula”, gick det trögt för 19-åriga Shelley första kvällen. Frustrerad gick hon till sängs i den eleganta villan.

”När jag la mitt huvud på kudden kunde jag varken somna eller tänka. Men när jag blundade såg jag en ung student som böjde vid sidan om en vedervärdig varelse som plötsligt kom till liv. Hur överlägset skräckinjagande skulle det inte vara med en mänsklig upptäckt som lurade den stora skaparen i världen”, skrev Mary Shelley. Därmed var fröet till Frankenstein sått. Ett år senare var boken slutförd och gavs ut anonymt.

Villa Diodati. Foto: Gunilla von Hall

På den tiden kunde man inte ge ut en bok med en kvinnas namn, särskilt inte om ett så fruktansvärt drama. Det skulle inte hjälpa försäljningen. Många trodde att det var hennes man som skrivit boken. Först 1821 gavs boken ut på nytt med Mary Shellys namn, berättar David Spurr, professor i engelsk litteratur vid Genèves universitet.

Frankenstein kom så småningom att trollbinda en hel värld och resultera i nya upplagor, översättningar, filmatiseringar och barnberättelser. Kanske beror det på att historien om Viktor Frankenstein som reser till Ingolstadt och fastnar för naturvetenskapen, innehåller dimensioner och dilemman som är lika aktuella i dag som för 200 år sedan.

Frankenstein skapade en egen varelse av död materia och när monstret får liv spårar allting ur. Monstret drivs av hämndbegär mot sin skapare som härskar över liv och död, och Shelley ställer i boken frågan om människor genom vetenskapen ska försöka bemästra naturen eller bör avstå.

Mary Shelleys verk handlar också om hur mänskligheten bemöter det främmande och annorlunda. Monstret är först en god kraft, men blir ond på grund av att människorna bemöter honom med rädsla och hat. Ur detta föds hans vilja att hämnas – reaktioner som på liknande sätt kan spåras i dagens samhälle.

Kort sagt väcker Frankenstein frågor om var gränsen går för hur långt vetenskap och teknologi ska sträckas. Boken bollar med idéer om obegränsad vetenskaplig utveckling, besvikelser över modernisering och individens ensamhet. Ett tänkande som är lika gångbart i dag som då, den där regniga junikvällen 1816 då Mary Shelley satt i villa Diodati i Genève och klurade på världens ruskigaste spökhistoria.

Frankenstein i en utgåva från 1831. Foto: Nicolas Ducimetiere
Villa Diodati vid Genèvesjön. Foto: Gunilla von Hall.
Annons

Boris Karloff i en klassisk filmatisering av ”Frankenstein”.

Foto: IBL Bild 1 av 6

Det var här i Villa Diodati som den då 19-åriga Mary Shelley påbörjade skrivandet av ”Frankenstein” en regnruskig junikväll för 200 år sedan.

Foto: Gunilla von Hall. Bild 2 av 6

Mary Wollstonecraft Shelley målad av Richard Rothwell 1840. © National portrait gallery london

Foto: National Portrait Gallery London Bild 3 av 6

Villa Diodati.

Foto: Gunilla von Hall Bild 4 av 6

Frankenstein i en utgåva från 1831.

Foto: Nicolas Ducimetiere Bild 5 av 6

Villa Diodati vid Genèvesjön.

Foto: Gunilla von Hall. Bild 6 av 6
Annons
X
Annons
X