X
Annons
X
Recension

1947 Året som gav oss jihad och modern fascism

1947 såddes fröna till dagens högerextrema populister och islamistisk terror. Med en mosaik av personliga berättelser tecknar Elisabeth Åsbrink en helhetsbild av ett år då allt fortfarande verkade möjligt.

Foto: Eva Tedesjî

En underbar liten bok dök upp på svenska bokhandelsdiskar sommaren 2013. Den hette ”Århundradets sommar – 1913” och var skriven av den tyske konsthistorikern Florian Illies. Med små korta texter om författare, konstnärer och filosofer – men även blivande diktatorer – som var verksamma för 100 år sedan, gick han månad för månad igenom kalenderåret 1913. Det kunde handla om den där dagen i maj då Coco Chanel och Igor Stravinsky för första gången såg varandra i Paris. Eller Franz Kafkas misslyckade friarstråt till Felice Bauer i Berlin den 9 november. Den kunde ställa frågan om Stalin och Hitler faktiskt möttes i en park i Wien i januari. Resultatet blev en brokig samling anteckningar – en mosaik – som paradoxalt nog bildade en begriplig och översiktlig helhetsbild.

Om "1913" är en bok som skildrar vår värld alldeles innan den träder in i den nattsvarta tunnel som de två världskrigen kan sägas utgöra, är Elisabeth Åsbrinks "1947" en beskrivning av samma värld när den just har kommit ut på andra sidan av detta mörker. Jag läser "1947" som ett svar på "1913". Böckerna har samma struktur och form: ett kalenderår fullt av små noteringar om göranden och låtanden för några av sin tids viktigaste personer. Ur det personliga uppenbarar sig det allmängiltiga. En annan författare som använt och utvecklat denna metod är Peter Englund, vars pågående bokprojekt om första världskriget också skriver historien utifrån enskilda människors öden.

Foto: Eva Tedesjî Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X