Annons

Hans-Roland Johnsson:Året i Paris förändrade Eliot – och världen

T S Eliot tillbringade åtta månader i det Paris som i början av 10-talet sjöd av kulturell förnyelse. Boken ”T S Eliot’s Parisian year” är en underhållande genomlysning av staden som spelade en avgörande roll i modernismens tidiga historia.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Förra året ägde ett mindre uppmärksammat jubileum rum – då fyllde nämligen den moderna själen 100 år. Det var Virginia Woolf som 1924 i en essä förklarade att ”vid tiden för december 1910 förändrades den mänskliga karaktären”. Kanske valde Woolf just denna precisa tidpunkt med tanke på den uppmärksammade utställningen av postimpressionistisk konst i London – med verk av bland andra Gauguin, Matisse och Picasso – runt årsskiftet 1910–11. Många besökare chockerades av de ickenaturalistiska målningarnas ”grällt disharmoniska färgsättning, formlöshet och avsaknad av nyanser”, för att citera en dåtida kritikerröst. En annan kritiker misstänkte helt enkelt en sammansvärjning ”för att förstöra hela det europeiska måleriet”.

Utställningen signalerade genombrottet för modernismen, det vill säga en kultur- och konstriktning vars tekniska innovationer kombinerades med ett radikalt ifrågasättande, men även ett utvecklande, av tidigare konstnärsgenerationers bruk av ett stelnat motiv- och formtänkande. Modernistiska konstnärer, kompositörer och författare – som Kandinsky, Picasso, Stravinsky, Schönberg, Pound, Yeats och Joyce – gav med sina verk uttryck för ett nytt slags medvetande och en mer sammansatt, om än inte nödvändigtvis djupare, syn på människan.

Annons
Annons
Annons