Annons

Mats Jansson:Året då Joyce och Proust sågs men inte möttes

Fyra år efter första världskriget exploderade den västerländska litteraturen. Katastrofens omfattning och följder hade bearbetats och ur tidens stora författare strömmade mästerverk som ”Det öde landet”, ”Ulysses” och ”Jacobs rum”. 1922 var också året då seklets två största roman­författare sammanfördes men inte hade något att säga varandra.

Under strecket
Publicerad

James Joyce och Marcel Proust.

Foto: IBL Bild 1 av 1

James Joyce och Marcel Proust.

Foto: IBL Bild 1 av 1
James Joyce och Marcel Proust.
James Joyce och Marcel Proust. Foto: IBL

År 1922 är remarkabelt i litteraturens moderna historia: den 2 februari – på författarens födelsedag – utkom James Joyces modernistiska storverk ”Ulysses”; samma månad fullbordade Rainer Maria Rilke i ett inspirationsrus sina ”Duinoelegier” och merparten av sina sonetter till ”Orfeus”; T S Eliot publicerade i oktober sin epokgörande långdikt ”Det öde landet” i sin tidskrift The Criterion; i oktober utgav Virginia Woolf romanen ”Jacobs rum” där hon övergav sitt tidigare realistiska framställningssätt för ett mer experimentellt berättande; Marcel Proust avled i november och hans ”Sodom och Gomorra II” utkom under året, som tillsammans med den första delen skulle komma att utgöra den fjärde boken i romansviten ”På spaning efter den tid som flytt”. Men inte bara inom littera­turens område utan även på konstens, filosofins och antropologins domäner skedde märkvärdiga saker åren runt 1922.

Annons
Annons
Annons