Arash fick ångest i salafistsekten

SEKTBETEENDE. De var unga, såg sig som rättrogna muslimer och älskade att vara i moskéer. Men de lyckades alltid komma på kant med de övriga i den moské de valt som mötesplats och jagades förr eller senare bort därifrån. Arashs gäng var så radikalt att de väckte Säpos intresse.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Arash kan ibland längta tillbaka till sin ”extrema” grupp. Han undrar hur de har det. Men han vågar inte ta kontakt.

Arash kan ibland längta tillbaka till sin ”extrema” grupp. Han undrar hur de har det. Men han vågar inte ta kontakt.

Foto: TOMAS ONEBORG
Annons

Enligt gruppens självbild var det de som hade rätt och alla andra fel. De var ”salafister” och således anhängare av en sträng religionstolkning som anses gå tillbaka till förfädernas tro. Enligt omgivningens uppfattning var de islamistiska extremister.

– Det var konstigt. Vi talade ofta om islam som den främsta religionen och om islams enhet, att alla muslimer var del av en enda församling, ”umma”, men vi snackade inte bara skit om icke-troende utan också om andra troende, som inte trodde och levde på rätt sätt, säger Arash, som efter att ha lämnat rörelsen har funderat mycket över vad han varit med om.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons