Annons
X
Annons
X

”Är rapportkraven hållbara för företagen?”

Korkarna small säkert vid årsskiftet på landets ­revi­sions- och advokatbyråer. De kunde nämligen fira att de serverats en ny inkomstkälla i form av utökade rapporteringsskyldigheter för näringslivet, skriver professor Claes Sandgren.

2018 ska Telias ’samtliga an­ställda’ vara med­vetna om bolagets  anti-korruptionskrav, skriver professor Claes Sandgren.
2018 ska Telias ’samtliga an­ställda’ vara med­vetna om bolagets anti-korruptionskrav, skriver professor Claes Sandgren. Foto: Jessica Gow/TT

De nya reglerna, som passerat tämligen obemärkt men nu ska verkställas, ålägger 1 600 företag att hållbarhetsrapportera inom fem områden: påverkan på miljön; sociala förhållanden; arbetsmiljö, jämställdhet, mångfald och andra personalfrågor; respekt för mänskliga rättigheter; och motverkande av korruption. Som synes rymmer begreppet hållbarhet det allra mesta, vida mer än miljö.

Regeringen framhåller att hållbarhet innebär ”affärs­mässiga fördelar i form av stärkt varumärke och förbättrad konkurrenskraft”. Den vill alltså med hjälp av en skyldighet för företagen underlätta för dem att förstå sitt eget bästa – en parallell till propåerna om kvotering till bolagsstyrelser.

Rapporteringsskyldigheten går tillbaka på ett EU-direktiv, som bestämmer den rapporteringspliktiga kretsen på ett sådant sätt att cirka 100 företag i Sverige skulle omfattas, medan regeringen vidgat kriterierna, så att alltså 1 600 företag inkluderas. EU hade satt gränsen vid 100 företag för att inte orsaka alltför betungande administration och kostnader för företagen. Regeringen kalkylerar med en betydligt ­tyngre regelbörda än vad EU gör men utökar ändå kretsen 16 gånger.

Annons
X

Kan företagen finna en väg att göra rapporte­ringen hanterlig?

Ska företagen ta skyldigheten på allvar – och det bör de självfallet göra – så krävs dialoger med deras intres­senter; riskanalyser; statistikarbete; mekanismer för att förebygga, upptäcka, utreda och sank­tionera missförhållanden; hantering av riskerna; resultat­indikatorer; uppföljning av resultaten och så ­vidare. Inte minst resurskrävande blir granskningen av leverantörer och utbildning av anställda inom de fem hållbarhetsområdena.

Telia – för att ta ett exempel – utbildade 2015 8 700 anställda i anti-korruption och har som mål att ”samtliga anställda” (19 800 personer) 2018 ska vara medvetna om bolagets anti-korruptionskrav. Till det kommer att 1 100 leverantörer utvärderats (av Telias 38 000 leverantörer). De krav som ställs på ett storföretag, som befinner sig i en förtroendekris, är visserligen särskilt omfattande men ger ändå en fingervisning om magnituden av de ansträngningar som kan bli aktuella för företagen, inte minst i form av bortfall av arbetstimmar. Och detta exempel gäller bara ett av de fem områdena.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Rapporten ”ska innehålla de hållbarhetsupplysningar som behövs för förståelsen av företagets utveckling, ställning och resultat och konsekvenserna av verksamheten”. Detta förutsätter ett omfattande arbete för alla 1 600 företag, särskilt som företagen rekommenderas att följa en standard (GRI), som bland annat kräver att företagens leverantörer grans­kas. Frestelsen är överhängande att företagen – uppmuntrade av sina rådgivare – levererar stora sjok av välmenande fraser och ställer upp verklighets­främmande mål.

    Kan företagen finna en väg att göra rapporte­ringen hanterlig? Först och främst bör de tillgodose sina intressenters behov av information och göra det på ett väl kalibrerat och därmed kostnadseffektivt sätt, så som de skulle ha gjort om de tillåtits att själv­reglera rapporteringen. De bör därvid sätta sina konkreta risker i fokus, särskilt riskerna för oegentligheter och andra missförhållanden i form av otillräckligt miljöskydd, korruption, diskriminering, oacceptabla arbets­villkor och så vidare och skapa mekanismer för att förebygga, upptäcka, utreda och sanktionera missförhållanden. Med en sådan konkretion minskar risken att vackra rapporter blir viktigare än hållbarhetsarbetet som sådant.

    Företagen ska presentera ”resultatindikatorer” över verksamheten. De har dock skäl att vara försiktiga med att uttrycka resultaten i siffror, som gärna blir missvisande, till exempel för jämställdhet. (Polen och Storbritannien har fått nya premiärministrar och snart kan Frankrike ha en kvinnlig president. Ökar det jämställdheten?)

    Företagen bör identifiera mekanismer som kan vara gemensamma för alla rapporteringsområdena. En visselblåsarfunktion är ett bra exempel. Granskningen av företagens leverantörer bör också ske på ett samordnat sätt.

    Revisorer ska granska om hållbarhetsrapporter upprättats. Är en rapport vilseledande eller otillräcklig bör det påtalas. Den här granskningen aktuali­serar revisorernas plikt att anmäla bland ­annat ett misstänkt mutbrott till åklagare. Sådana anmäl­ningar är ytterst sällsynta redan därför att revisorerna har begränsad möjlighet att upptäcka mutbrott. Men den ökade insyn i företags verksamhet, som hållbarhetsarbetet ger dem, kan komma att ändra detta – en välkommen bieffekt av den nya ordningen!

    Claes Sandgren

    professor i civilrätt, fd ordförande för Institutet mot mutor

    Claes Sandgren Foto: Staffan Westerlund
    Annons
    Annons
    X

    2018 ska Telias ’samtliga an­ställda’ vara med­vetna om bolagets anti-korruptionskrav, skriver professor Claes Sandgren.

    Foto: Jessica Gow/TT Bild 1 av 2

    Claes Sandgren

    Foto: Staffan Westerlund Bild 2 av 2
    Annons
    X
    Annons
    X