”Är mitt liv slut?”

Psykologen Madeleine Gauffin Rahme svarar på läsarnas frågor på SvD.se/idag.

Under strecket
Publicerad
STAFFAN LÖWSTEDT OCH COLOURBOX
Foto: STAFFAN LÖWSTEDT OCH COLOURBOX
Annons

FRÅGA: Är sambo sen 20 år tillbaka med en man, som är 20 år yngre än jag är. När vi träffades ville han gifta sig och vi skulle förlova oss, men av det blev intet. Under årens lopp har jag stöttat och hjälpt honom fram till en bra position i arbetet och vi har en fin villa. Han har vid några tillfällen kommit och sagt att han har blivit kär i andra, men i slutändan inte tagit sista steget. Han säger även att han inte har varit otrogen. Jag har bestämt mig att nästa gång detta händer går jag. Han har de senaste åren inte kommit och sagt något men jag lever i ett ovisst dis. Han träffar mycket människor och är i mitt tycke flirtig mot kvinnor. Hemma är han inte så trevlig eller lustig utan mest tyst och tvär. Säger jag något om att han exempelvis inte hjälper mig börjar han prata om att huset ska säljas och hunden skjutas.

Tyvärr är jag nu pensionerad och har krämpor vilka jag inte kan göra något åt. Helst hoppas jag på att jag ska dö knall och fall men så blir det väl inte. Jag har vuxna barn som min man är snäll och trevlig mot men jag känner mig mest i vägen, jag sköter all markservice, han jobbar och har en massa fritidsintressen. Jag vet att jag också borde skaffa mig det men orken saknas och jag tror att han skäms över att jag börjar bli gammal nu. Är mitt liv slut? Det känns som om jag slängt mina bästa år på någon som nu slänger mig på sopptippen.

Annons
Annons
Annons