Annons
X
Annons
X
Litteratur
Recension

Hets! Är hetsen en naturlag?

SKOLAN. Jan Björklunds marknadsliberala skola med konservativa ideal är en dominerande trend i västvärlden, konstaterar Sven-Eric Liedman i sin nya bok ”Hets”. Magnus Persson undrar hur det kunde bli så här.

(uppdaterad)

Hets!

Författare
Genre
Sakprosa
Förlag
En bok om skolan 331 s. Albert Bonniers Förlag

På ganska kort tid har något märkligt hänt. Den under många år så polariserade och hätska skoldebatten har skiftat utseende; tonläget har förändrats och framför allt har de grundläggande meningsbrytningarna minskat. Är vi på väg mot en ny konsensus, liknande den som rådde före 90-talets stora skolreformer med nya läroplaner, kommunalisering, och friskoleexplosion? Svaret på denna fråga är ja, menar idéhistorikern Sven-Eric Liedman i en viktig bok om utbildningssystemets drastiska förändringar de senaste decennierna.

En tydlig indikation på denna samstämmighet är att det sedan en tid är svårt att finna någon som på allvar ifrågasätter den individualistiska, marknadsanpassade och valfrihetsorienterade ideologi som enligt Liedman genomsyrar nästan allt tänkande om utbildning, från förskola till universitet. Hur har det kunnat bli så här?

I Sverige har Jan Björklunds skolpolitik kommit att inta en närmast hegemonisk status. Nu beror inte det bara på att han är en exceptionellt skicklig politiker som lyckats få sina idéer att framstå som direkta utlöpare av det sunda förnuftets påbud – vem kan egentligen vara motståndare till att skolan skall förmedla kunskap och att där skall råda ordning och reda?

Annons
X

Nej, Liedman visar övertygande hur den i förstone paradoxala mixen av marknadsliberala lösningar och konservativa pedagogiska ideal är en dominerande trend i hela västvärlden. Skolan skall skapa anställningsbara individer, och vägen dit går genom en förmedling av fasta kunskaper som är lätta att mäta, utvärdera och betygsätta.

Bakom den nya management-lingon ekar det emellertid kusligt tomt. Kunskapssynen är lika formalistisk och ihålig som den byråkratprosa den predikas på, i ständigt nya utredningar och propositioner. Vilka är de pedagogiska visionerna, när basfärdigheterna väl är säkrade? Vad skall skolan egentligen vara bra för, annat än att forma en flexibel arbetskraft som kan röra sig som fisken i den nya kapitalismens skimrande vatten? Är det en sådan skola – och en sådan högskola vi vill ha?

Ty även universiteten är indragna i dessa till synes obevekliga processer av ”marknadifiering”. Genom rankningar, bibliometriska mätningar av antalet citeringar en forskare har i framstående tidskrifter, och genom ständiga så kallade kvalitetssäkringar förvandlas allt och alla, från hela lärosäten till forskare och studenter, till varor. Det är kontentan av Liedmans analys.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Finns det då inget att sätta emot denna förvandling av lärdomsinstitutioner till varumärken och reduceringen av kunskapssökande individer till kunder? Den nya utbildningsideologin har lyckats etablera sig som något av en naturlag.

    Men Liedman är inte ensam om sin diagnos. Missnöjet pyr. Humanister runtom i världen kritiserar marknadslösningar och krasst nyttotänkande, senast den amerikanska filosofen Martha Nussbaum i en uppmärksammad artikel i Times Literary Supplement. En av skolans och universitetets främsta uppgifter borde vara att främja mänsklig växt, kritiskt tänkande, nyfikenhet och bildning.

    Många lärare, studenter och elever känner uppenbart inte heller igen sig i sina påtvingade roller som säljare respektive kunder. Inte ens Folkpartiet själva verkar riktigt tillfreds med den nya utbildningsideologin.

    Kanske, slår det mig, var det därför man inför senaste valet försökte blåsa nytt liv i tanken om en obligatorisk litterär kanon i skolan. Kanon rymmer föregivet ”mjukare” och inte omedelbart kvantifierbara värden: kulturell och nationell identitet, estetisk kvalitet.

    Men kan denna idé ses som annat än en kompensatorisk fantasi, ett förtvivlat försök att få in lite värme i ett allt kyligare klassrum?

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X