Annons
X
Annons
X

Är halva journalistkåren Miljöpartister nu?

”Maria Wetterstrand mediernas favorit”, säger rubriken i Dagens Nyheter (23/12). I artikeln konstateras att ”hennes parti slipper dessutom nästan all kritisk granskning”.

Varför blev Miljöpartiet, som är det parti som satsar minst på marknadsföring, årets komet i opinionen? Och hur kan det komma sig att Maria Wetterstrand mot slutet av året allt oftare har bjudits in av massmedierna, inte för att frågas ut om sin partipolitik, utan för att lämna kommentarer om andras miljöpolitik, som om Wetterstrand vore en opartisk expert?

Svaret på de frågorna kan man inte enkelt formulera utan att först reflektera över journalistkårens egna partisympatier.

Stäng

POLITISKA CHEFREDAKTÖRENS NYHETSBREV – Tove Lifvendahls kommentarer direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    När professor Kent Asp och JMG (Institutionen för journalistik, medier och kommunikation) vid Göteborgs universitet senast mätte den politiska färgen på pressen, i rapporten Journalistkårens partisympatier (2006), visade det sig att den var till stor del grön. Hela 23 procent, alltså nästan var fjärde journalist, angav Miljöpartiet som bästa parti. Det motsvarade vid mättillfället en överrepresentation på närmare 400 procent.

    Annons
    X

    I mätningen innan, år 1999, var andelen Miljöpartister 10 procent. Redan det var en kraftig överrepresentation – men obetydlig jämfört med i den senaste mätningen. Och ska man tro siffrorna hade utvecklingen ännu inte nått klimax år 2006: exempelvis bland kvinnliga journalister yngre än 35 år var mer än var tredje, 35 procent, miljöpartist.

    Sedan Asp gjorde sin mätning har Miljöpartiet dubblat sitt väljarstöd. I opinionsmätningarna nu hamnar partiet regelmässigt på runt 10 procent. Om överrepresentationen i journalistkåren fortfarande ligger på 400 procent är det ingen som vet – det låter osannolikt – men om den gör det är närmare hälften av journalisterna miljöpartister idag.

    Det är nu inte så att journalister är hemliga inflytelseagenter för politiska rörelser, men självklart får en sådan överrepresentation konsekvenser. Ens politiska grundsyn påverkar ens världsuppfattning.

    I News Decisions: Journalists as Partisan Actors testade medieforskarna Thomas E. Patterson, professor vid Harvard, och Wolfgang Donsbach, professor vid Dresdens tekniska universitet, hur journalistkåren i fem länder (bland andra Sverige) fattade sina nyhetsbeslut. 3000 journalister kontaktades, och de svarande fick förhålla sig till olika scenarier och förklara hur de själva skulle ha valt att rapportera om de tänkta händelserna.

    Ett scenario, till exempel, behandlade miljökrav och nya utsläppsregler. I scenariot menade näringslivsföreträdare att kraven på minskade utsläpp skulle vara både kostsamma och ineffektiva, och hade siffror till stöd för sin ståndpunkt. Journalisterna fick bedöma huruvida detta var en stor nyhet eller inte, om nyheten skulle bildsättas med rykande skorstenar eller exempelvis med en graf över industrins 90-procentiga utsläppsminskningar, och ta ställning till om ”kemiindustrin förutspår stora kostnader och små miljövinster av nya utsläppskrav” var en bra rubrik eller inte. Man behöver inte vara medieforskare för att räkna ut hur det gick.

    Förvisso kan frågeställningen verka vara skräddarsydd för det senaste årets klimatdebatt, men mätningen publicerades redan 2001, långt innan smältande glaciärer befanns vara brådskande nyheter, och då Al Gores Powerpointpresentation ännu bara var en liten Viewmaster. Dessutom fick journalisterna besvara nyhetsscenarier om skatter, kriminalvård och utvecklingsfrågor.

    Hur det gick? Forskarna kunde uppmäta att journalisterna i 82 procent av fallen valde en nyhetsvärdering som överensstämde med deras egna politiska grunduppfattning. I drygt fyra fall av fem väljer alltså en journalist den nyhetsvinkel som stämmer med den egna ideologin.

    Med dessa siffror blir frågorna om hur Miljöpartiet kunde bli årets opinionsgunstling och hur Wetterstrand kunde bli expertkommentator mindre obegripliga.

    Nästan var fjärde journalist är om man får tro JMG miljöpartist, och drygt fyra av fem nyhetsvärderingar denne journalist gör speglar en miljöpartists världsbild. Grovt uttryckt kan ungefär var femte nyhet vara vinklad till Miljöpartiets fördel. Men det antagandet är bara giltigt om man går efter 2006 års mätning av journalistkårens partisympatier.

    Hur nyheternas innehåll skulle färgas av ytterligare en lika stor andel miljöpartister törs man knappt tänka på. Inte kan väl exempelvis närmare hälften av rapporteringen från Klimatmötet i Köpenhamn ha haft en för Miljöpartiet fördelaktig vinkel? Eller?

    Den reklamen skulle ingen marknadsföringsbudget i världen ha kunnat köpa.

    Ledarredaktionens blogg

    blogg.svd.se
    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X