Annons
X
Annons
X

”Är du tuppen i hönsgården?”

Hon har begärt hans avgång och velat lägga ner hans program. SvD sammanförde Nordens mest kända tv-ansikte Fredrik Skavlan med hans främsta kritiker Kristin Lundell.

(uppdaterad)
Foto: MALIN HOELSTAD

Nu har jag förvisso aldrig förstått orsaken till Fredrik Skavlans helt oproportionerliga popularitet men nog måste förra veckans program vara anledning nog att lägga ner hela showen. Det var den bedrövliga intervjun med Camilla Henemark – där Skavlan kämpar för att göra henne till inget mer än en kunglig älskarinna – som blev droppen.

Aldrig har jag önskat så mycket att någon gäst hade rest sig upp och gått ur studion.

SvD 18 oktober 2012.

Annons
X

Kristin Lundell, TV-anmelder i Svenska Dagbladet, mener at intervjuet med Anna Wahlgren er nok et bevis for at Fredrik Skavlan bør trekke seg som programleder.

*- «Skavlan» er et program hvor man ikke har noe problem med å lage fredagskos av menneskers, eller skal vi si kvinners, ulykkelige skjebne. Det er et program som på alle måter er på overtid, sier Lundell. *

Dagbladet 3 februari 2013.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Det började med en krönika. Eller, egentligen började det med avsnittet där Camilla Henemark var gäst. Det var plågsamt att se. Henemark pressades till max att ge svar på Skavlans frågor om hennes otrohetsaffär med kungen. Jag ägnade min kulturkrönika åt det avsnittet. Frågade varför Fredrik Skavlan var så inställd på att sätta dit Henemark som vore hon en, låt säga, utrikesminister med tveksamma affärer i ett krigsområde.

    Några månader senare var det dags igen. I avsnittet med Anna Wahlgren – ett avsnitt som senare skulle fällas av Granskningsnämnden för bristande opartiskhet – var det inte främst intervjun med henne som fick mig att tappa hakan. Det var den norske författaren Jon Michelet. Han pratade om sitt ungdomsliv som sjöman och berättade, helt utan att skämmas, om prostituerade som han köpt. En del av de kvinnor som tvingats upplåta sina kroppar till främmande män var inte till Jon Michelets gillande.

    ”Du skulle ha sett hur kvinnorna såg ut. Du hade flytt. Du hade sprungit för livet. Kvinnorna såg ut som slagskepp”, skrävlande han. Det blev skratt och applåder i studion! När den finske politikern Alexander Stubb sedan kom in togs prostitutionsspåret upp igen. En liten fräckis. Mer skratt! Nu mellan Michelet, Stubb och Skavlan. Applåder från publiken!

    Det är fortfarande bland det mest märkliga och osmakliga jag har sett på SVT.

    När jag första gången kritiserade Skavlan hade jag ingen aning om vilka reaktioner som skulle komma. Mejl, brev och telefonsamtal - både som var för och emot Skavlan. En kvinna ringde och skrek på telefonsvararen. Norsk press hörde av sig och ville ha kommentarer.

    Kanske borde jag ha förstått att Fredrik Skavlan skulle väcka starka känslor. Vecka efter vecka var han ju där i våra hem och satte, med sina frågeställningar, agendan för vårt tittande. Han är halva Nordens fredagssällskap. Och jag hade plötsligt blivit hans främsta kritiker.

    Jag har svarat på många frågor om Skavlan och hans program. Frågorna har nästan alltid handlat om hans sätt att intervjua kvinnor. Ett tag var det som om norska tidningar ringde mig så fort de ville ha ett citat om Skavlan. Vi har dock aldrig träffats i verkliga livet. Inte förrän nu.

    Det kommer ett sms. ”Hei Kristin! Ti minutter sen. Sorry. Fredrik”.

    Fredrik Skavlan har fått bestämma var vi ska ses. Det blir i det bohemtrendiga området Grüneløkka i Oslo. Det är den sista fredagen innan julhelgerna. Skavlan har tagit bilen in till stan och letar parkering. När han kommer gående på gatan ser han inte alls ut som den prydliga talkshow-värd som varje fredagskväll flyttar in i miljontals svenska och norska hem. Han har skäggstubb och stickad tröja. Efter vårt möte ska han springa ut på julklappsärenden.

    Vi bestämmer oss för att gå till en restaurang runt hörnet. Vi slår oss ner längst in, vid ett bord för två med ett tänt ljus på. All interiör är fastspikad. Inget pynt stör uppmärksamheten. Det är ett perfekt ställe för att komma överens.

    Ja du, Skavlan. Jag tycker att det här ska bli väldigt trevligt. Tycker du också det?

    – Ja, det är roligt att du vill träffa mig.

    När SvD föreslog den här intervjun trodde jag inte att du skulle tacka ja.

    – Varför inte?

    Dels gör du ju inte så många intervjuer, dels tänkte jag utifrån mig själv - jag är ganska konflikträdd. Men det kanske inte du är?

    – Nej, jag är inte det. Jag kan inte vara det i mitt jobb. Jag var mer konflikträdd tidigare i livet – då jag kunde gömma mig bakom min dator, skriva elakt och sedan hoppas att jag aldrig skulle träffa dem som skrev om. Jag tyckte att det var väldigt intressant att du ville träffa mig. Jag tänkte på min egen tid som tv-kritiker: skulle jag ha velat träffa dem som jag skrev om?

    Var du en hård tv-kritiker?

    – Mmm. Det var en norsk programledare, Terje Sølsnes, som jag var speciellt hård mot i alla år. När jag själv skulle börja med tv kom det ett vykort i min brevlåda hem. Det stod bara ”Lycka till...”. Det var från Terje Sølsnes. Efter det fick jag en enorm respekt för honom. Som skrivande sitter man ju lite i sitt eget universum – man tokar utifrån det man ser. Det är en drastisk förändring att sitta live där allt blir exponerat: dåliga frågor, dålig vinkling, kunskapsluckor. Det har varit roligt och utmanande men väldigt stor skillnad. Men du har väl också varit på tv?

    Ja, men jag har inte varit den som intervjuat. Men visst – det är tacksamt att skriva. Då kan man alltid göra sig själv smartare i efterhand. Är du känslig för dålig stämning?

    – Jag känner av dålig stämning men jag kan tycka att den är spännande. Jag har hållit på med talkshower väldigt länge och det började lite av en slump. Jag blev tillfrågad om jag ville göra tv och började därför studera hela genren. Jag ville inte försöka bli någon ny David Letterman. Jag försökte i några pilotavsnitt och det var hemskt. Jag är ingen komiker. Jag kommer från journalistiken. Då kom vi på en hybrid mellan underhållning och aktualitetsprogram. Jag vill inte göra ett program som bara är
    feel good. Det blir så mycket mer spännande om man inte kan ta den goda stämningen för givet.

    Tycker du att min kritik mot ditt program har varit relevant?

    – För det första så är all kritik relevant. All kritik är sanning för den som framför den. Jag jobbar ju för dig. Du ser på programmet och jag ska leverera till dig. Problemet är att det finns så många som ser på programmet och har åsikter. Jag kan se vad du ser men jag tror att din slutsats är fel. Du tror att det handlar om genus. Du tror att jag intervjuar kvinnor på ett annat sätt än jag intervjuar män. Och det är för mig helt fel. Det är så långt från mig och min personlighet som något kan vara.

    Det behöver ju inte vara en medveten strategi – det kan ju bero på att man delar erfarenheter med sitt eget kön och vad det innebär att vara man eller kvinna.

    – Inte för mig. Jag har vuxit upp med väldigt mycket väninnor och min redaktion är dominerad av kvinnor. Jag är väldigt ograbbig person. När jag växte upp var jag eländig på sport. Jag föddes utan bollsinne vilket gjorde att den pojkarenan försvann. Jag satt inne och ritade istället. Däremot var jag bra på att prata med tjejerna. Det blev väldigt mycket prat. Det blev en del av min identitet – att jag var den som skulle lösa mina tjejkompisars kärleksproblem.

    Vad är poängen med att Camilla Henemark pressas hårt för sin tid som älskarinna medan Sven-Göran ”Svennis” Eriksson får vara den sköna kvinnokarlen och Felix Herngren berättar om sin otrohet som om den var en rolig historia?

    – Jag har gjort flera tusen intervjuer, men visst - om du vill få mig till att bli sexist kan du ställa de intervjuerna mot varandra. Om man tar ”Svennis” och Henemark så har de båda skrivit varsin självutlämnande bok. Skillnaden är att ”Svennis” står för innehållet. Henemark hade gjort det i förintervjun men ändrar sig plötsligt i studion och vill inte längre prata om det. Jag vet inte varför - kanske var det så att jag ställde någon fråga fel så att hon inte längre ville? Hon hade en skämtande inställning men jag ville ta hennes bok på allvar. För mig var det att visa henne respekt. När ”Svennis” kommer berättar han sin historia. Han tar på sig skulden för sitt beteende. För mig finns det då ingen anledning att gå på så hårt.

    Har ni någon medveten jämställdhetsstrategi på redaktionen?

    – Nej, men självklart i programmet. Vi sätter ofta ljus på viktiga frågor om jämställdhet. Som i den senaste säsongen, när vi fick förlängd sändningstid i två länder för att Malala Yousafzai berättade om sin kamp för kvinnors rätt till utbildning. Eller när vi kan fånga en miljonpublik med ett samtal om trafficking i Stockholm. För mig gör det jobbet meningsfullt. Sedan har vi en medveten plan att ha en hög andel kvinnor i programmet. Den här säsongen har det varit 44 procent kvinnor – som sämst har vi varit nere på 39 procent. Om det bara sitter män i studion blir programmet sämre – samma sak om det bara var kvinnor. Det är i kontrasterna som programmet uppstår, när gästerna är en mix av olika världar, yrken, nationaliteter, hållningar, åldrar och kön. Samtidigt hämtar vi våra gäster från svensk och norsk offentlighet och det är för jäkligt att det är så låg andel kvinnor i den offentligheten.

    Är du feminist?

    – Självklart. Jag är feminist och humanist.

    Och du använder dig av ordet feminist?

    – Med glädje. Om jag inte hade den hållningen hade jag inte kunnat ha mitt jobb. Jag tror att jag skulle kunna visa dig intervjuer med kvinnor som jag gjort som varit väldigt starka.

    Vad lägger du i ordet feminist?

    – Grundinställningen är att kvinnor ska ha samma rättigheter som män. Att det ska vara lika lön för samma arbete och att kvinnor ska släppas fram i arbetslivet. Men det är samma sak som humanism. Det är en självklarhet för mig. Att du ens har trott något annat!

    Det verkar vara väldigt många som har trott något annat… Men om jag tänker högt här: Kan det ha varit för att distansera dig från kritiken i Norge – i din förra talkshow blev du kritiserad för att du flirtade med kvinnliga gäster – som du istället har slagit över åt andra hållet?

    – Men jag flirtar ju mer med män än med kvinnor! Jag sitter med Fredrik Reinfeldt och pratar om hans långa ögonfransar. Med Fredrik Ljungberg pratar jag om hans fantastiska kropp och hans kalsonger. Då säger ingen någonting. Men när Marit Bjørgen kommer in med sina armar och medaljen och får berätta hur stark hon är – då blir det en genusdiskussion.

    Är det så att du är missförstådd, Skavlan?

    – Ja! Av dig! Ibland känner jag mig lite så – åtminstone när jag inte känner igen mig i det som jag kritiseras för. Jag förstår om man kan tycka att en intervju blir dålig – ibland blir ju intervjuer dåliga. Vi klipper bort ungefär tjugo minuter av varje program och jag är väldigt sällan nöjd med programmen. Men det har aldrig något med en underliggande sexism att göra.

    Vem skriver frågorna till dina intervjuer?

    – Det gör jag ihop med researchers och manusredaktören Christina Jeurling. Och så improviserar jag en del.

    På jobbet, är du som tuppen i hönsgården?

    – Nej, och redaktionen är heller ingen hönsgård. Jag lever ett jämställt liv, Kristin.

    Du har ju en ett och ett halvt-årig dotter hemma. Har du varit föräldraledig?

    – Nej. Det gick inte att lösa praktiskt eftersom jag skattar i både Norge och Sverige. De kunde inte komma överens om var jag skulle vara pappaledig. Då hade jag behövt flytta hela produktionen till ett land. Jag sökte faktiskt pappaledighet i Norge och fick nej. Men jag har ju ledigt fyra månader under sommaruppehållet. Då var jag pappaledig utan någon föräldrapeng.

    Var du föräldraledig med dina tre äldre barn?

    – Nej, men jag skilde mig när jag var 31 och efter skilsmässan har jag haft barnen på halvtid. Jag tycker synd om män som inte prioriterar sina barn. De missar mycket i livet.

    Vi måste prata om programmet med Jon Michelet. Tre män sitter och skrattar åt historier om människor som säljer sina kroppar för att överleva. Hur kunde det släppas igenom?

    – Jag läste din kritik mot det och jag håller helt med dig. Jag märkte det inte där och då när det hände. Det var inte min mening att vi skulle sitta tre grabbar och skratta åt en prostituerad. Jag tycker att Jon Michelet är en jättefin person och ett spännande intervjuobjekt. Det som händer är att han kommer in som en norsk Hemingway och berättar om sitt liv. Han berättar om det sexuella mötet från sitt perspektiv och då tar jag inte hennes perspektiv som jag borde ha gjort. Jag kan inte säga något annat än att jag förstår att du reagerade på det.

    Jag har en julklapp till dig. Du behöver inte vara orolig – det är inget som sprängs – men jag hoppas att du inte redan har den.

    – Vad snällt av dig. Undrar vad detta kan vara. Åh! Nina Björks ”Under det rosa täcket”. Nej, den har jag inte men tack så mycket. Det var väldigt snällt av dig. Tusen tack.

    Kommer du att läsa den?

    – Det kommer jag absolut. Det lovar jag. Är det du som har köpt den?

    Javisst. Jag har köpt den för egna pengar.

    – Den verkar väldigt spännande. Jag och alla män mår bra av att läsa sånt här.

    Om vi nu ska avrunda – var det här lika trevligt som du hade hoppats?

    – Ja, det var det. Ibland är det fint att mötas och diskutera. Jag tyckte att debatten var jättefrustrerande, samtidigt som jag tycker att du har din rätt att tycka det du tycker. Många har åsikter om mig och läser in saker i det jag gör. Men det är också det som är programmet: det är publikens rätt att tolka mig. Du verkar förresten inte alls så konflikträdd.

    Nej, jag kanske inte är det. Eller så är det för att du är så bra på att prata med kvinnor, Fredrik.

    – Ja, det är nog det!

    SE ÄVEN: Bakom kulisserna på Skavlan.

    Annons
    Annons
    X
    Foto: MALIN HOELSTAD Bild 1 av 8
    Foto: MALIN HOELSTAD Bild 2 av 8
    Foto: MALIN HOELSTAD Bild 3 av 8
    Foto: MALIN HOELSTAD Bild 4 av 8
    Foto: MALIN HOELSTAD Bild 5 av 8
    Foto: MALIN HOELSTAD Bild 6 av 8
    Foto: MALIN HOELSTAD Bild 7 av 8

    Fredrik Skavlan sminkas av Anna Kokotos.

    Foto: MALIN HOELSTAD Bild 8 av 8
    Annons
    X
    Annons
    X