X
Annons
X
Från inspelningen av ”För att inte tala om alla dessa kvinnor”. Från vänster: Eva Dahlbeck, Harriet Andersson, Mona Malm, Ingmar Bergman och Barbro Hiort af Ornäs, 1964.

Är det kulturmannens fall vi bevittnar?

Från inspelningen av ”För att inte tala om alla dessa kvinnor”. Från vänster: Eva Dahlbeck, Harriet Andersson, Mona Malm, Ingmar Bergman och Barbro Hiort af Ornäs, 1964. Foto: (C) 1964 AB Svensk Filmindustri, Fotograf Harry Kampf

Hur kommer det sig att det manliga geniet har kunnat härja fritt på kulturinstitutionerna? SvD:s Erica Treijs söker svar i genikultens svenska historia, från Strindberg via Bergman till dagens Dramatenskådespelare.

En förenande ilska har sköljt över Kultursverige efter att 456 kvinnliga skådespelare under hashtaggen #tystnadtagning berättat om vilka vidrigheter de tvingas utstå – för att få utföra sitt arbete. Nu ställer de gemensamt krav på nolltolerans mot sexuellt utnyttjande och våld.

Redan här – efter några få meningar – känns alltsammans overkligt. Var det så många som 456 kvinnor? Och handlar deras krav om att inte bli tafsade på, kränkta och tvingas utstå övergrepp – på jobbet? Jo, så illa ställt är det och fler vittnesmål trillar in.

Från inspelningen av ”För att inte tala om alla dessa kvinnor”. Från vänster: Eva Dahlbeck, Harriet Andersson, Mona Malm, Ingmar Bergman och Barbro Hiort af Ornäs, 1964.

Foto: (C) 1964 AB Svensk Filmindustri, Fotograf Harry Kampf Bild 1 av 3

Tiina Rosenberg, genusvetare och professor i teatervetenskap.

Foto: Henrik Montgomery/TT Bild 2 av 3

Anna Pettersson, regissör och skådespelare, omtolkar de gamla manliga geniernas verk. Här med Henrik Ibsen.

Foto: Staffan Löwstedt Bild 3 av 3
Annons
X
Annons
X
Annons
X