X
Annons
X
Från inspelningen av ”För att inte tala om alla dessa kvinnor”. Från vänster: Eva Dahlbeck, Harriet Andersson, Mona Malm, Ingmar Bergman och Barbro Hiort af Ornäs, 1964.
Från inspelningen av ”För att inte tala om alla dessa kvinnor”. Från vänster: Eva Dahlbeck, Harriet Andersson, Mona Malm, Ingmar Bergman och Barbro Hiort af Ornäs, 1964. Foto: (C) 1964 AB Svensk Filmindustri, Fotograf Harry Kampf

Är det kulturmannens fall vi bevittnar?

Långläsning

Hur kommer det sig att det manliga geniet har kunnat härja fritt på kulturinstitutionerna? SvD:s Erica Treijs söker svar i genikultens svenska historia, från Strindberg via Bergman till dagens Dramatenskådespelare.

En förenande ilska har sköljt över Kultursverige efter att 456 kvinnliga skådespelare under hashtaggen #tystnadtagning berättat om vilka vidrigheter de tvingas utstå – för att få utföra sitt arbete. Nu ställer de gemensamt krav på nolltolerans mot sexuellt utnyttjande och våld.

Redan här – efter några få meningar – känns alltsammans overkligt. Var det så många som 456 kvinnor? Och handlar deras krav om att inte bli tafsade på, kränkta och tvingas utstå övergrepp – på jobbet? Jo, så illa ställt är det och fler vittnesmål trillar in.

Från inspelningen av ”För att inte tala om alla dessa kvinnor”. Från vänster: Eva Dahlbeck, Harriet Andersson, Mona Malm, Ingmar Bergman och Barbro Hiort af Ornäs, 1964.

Foto: (C) 1964 AB Svensk Filmindustri, Fotograf Harry Kampf Bild 1 av 3

Tiina Rosenberg, genusvetare och professor i teatervetenskap.

Foto: Henrik Montgomery/TT Bild 2 av 3

Anna Pettersson, regissör och skådespelare, omtolkar de gamla manliga geniernas verk. Här med Henrik Ibsen.

Foto: Staffan Löwstedt Bild 3 av 3
Annons
X
Annons
X
Annons
X