Annons
X
Annons
X

Är Chockdoktrinen politikens Da Vinci-koden?

PÅ PLATS | Klein tröst för kulturvänstern

Något antyder det att dagspressens kultursidor inte riktigt lyckats leva upp till de högt ställda förväntningarna när det samlas 250 personer en kall måndagkväll för att få höra en kritisk genomgång av en av höstens mest hyllade böcker.

Så här har det annars låtit (för att bara citera fyra kritikers åsikter i DN 15/12): ”Ingen av årets böcker gör mer för att förklara världsläget.” ”Den är djärv. Den är informativ.” ”Skönt med en författare som lägger ribban så här högt.” ”Klein borrar sig precist in i sam­tidens svarta, ekonomistiska själ.”

När Johan Norberg, liberal debattör och författare, och Boris Benulic, vänstertillhörig redaktör för kulturtidskriften Voltaire, höll sin live-recension av Naomi Kleins Chockdoktrinen (Ordfront) var det lapp på luckan, och kön med föranmälda ringlade sig ut på gatan. Det tycks finnas en hunger efter andra röster.

Annons
X

Norberg fokuserade mycket på Kleins skildring av ekonomen Milton Friedmans gärning. Han visade med åtskilliga exempel att Klein, med stympade citat och fantasifull redigering, lyckats framställa Friedmans åsikter i direkt motsats till hur han själv framförde dem. Vidare påvisade Norberg Kleins lättfotade förhållande till annars enkelt tillgänglig statistik om utvecklingen på en serie områden i världen, gällande allt från ekonomisk utveckling och grad av politisk och ekonomisk frihet till antalet väpnade konflikter.

Boris Benulic riktade istället in sin kritik mot samtidens längtan efter konspirationsteorier, och såg närmast Naomi Klein som ett symptom på en samhällsdebatt som lämnat empiri, naturvetenskap och förståelse för historiska skeenden bakom sig. Chockdoktrinen är som en urspårad vänsters Da Vinci-koden, menade han. Benulic visade även på fel-aktiga beskrivningar som Klein tecknat av historiska och aktuella skeenden, inte minst med belysande exempel från katastrofsituationen efter orkanen Katrina.

Kleins tes, att nationella chocktillstånd framkallas och utnyttjas för att mot befolkningars vilja liberalisera ekonomierna, smulades grundligt ner med historiska exempel på motsatsen: katastrofer som föregått statlig expan-sion, ekonomier som liberaliserats med folkets gillande, etcetera.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Under två och en halv timme radades så många argument upp mot Klein att man inte kunde undgå att fundera över kultursidornas funktion (ett lysande undantag från kritikerkören hittas dock i understreckaren i SvD 12/12, typiskt nog författad av Lars Magnusson, professor i ekonomisk historia). Få vill att kulturskribenter ska överge subjektivitet och passion – men kanske kan det finnas anledning att tro att faktakontroll och rationellt tänkande hamnat på undantag? Att en fantasieggande förhoppning om ett slags ”liberalismens skuld” fått stå i vägen för sakligheten?

    För oss som hade hoppats slippa läsa den femhundrasidiga luntan själva lämnade dock Johan Norberg inga öppningar. Läs den, sade han. Men kritiskt.

    Där rök den julen, konstaterade en kollega.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X