Annons
X
Annons
X

Apokalyps på högskolan – inte i skogen

Foto: MIKAEL FRITZON/TT

REPLIK | NATURVÅRD

Vi har ett stort, växande och postmodernt problem på våra högskolor.
Jonas Jacobsson

**Stig-Olof Holm, **lektor vid Umeå Universitet och representant för Föreningen skydda skogen, skildrar i en artikel på Brännpunkt 26/1 ett närmast apokalyptiskt tillstånd i den svenska skogen. På några rader avfärdar han generationer av skogsbrukares och skogsforskares samlade erfarenhet av vad som krävs för att få skog att växa och skördas samtidigt som mångfalden av arter bevaras på landskapsnivå. Ord som slakt, massaker, utrotning och hot kryddar texten. Tjäderspelen har ersatts av kalhyggen, och han hävdar på fullt allvar att plantering av ny skog efter avverkning gör den obeboelig under hundratals år för relativt vanliga fågelarter som lavskrika, göktyta, slaguggla och tretåig hackspett.

Samtidigt kan vi läsa i senaste numret av Sveriges Ornitologiska Förenings tidskrift, Ornis Svecica, att endast en skogslevande fågelart – mellanspetten - försvunnit från den svenska faunan de senaste hundra åren, och att det under samma period tillkommit flera nya arter. Mellanspetten är nu återigen på frammarsch i våra grannländer, och den spås göra comeback inom en snar framtid. Om det beror av ett successivt varmare klimat eller den nu kraftigt ökade tillgången på grova gamla lövträd i Södra Sverige kan man spekulera i.

Annons
X

Att tjädern slutar spela i en skog som kalhuggs är inget konstigt, men att kalhyggesbruket skulle utgöra ett hot mot arten är nonsens. Tjädern är enligt Sveriges Ornitologiska Förenings senaste publikation om fåglars förekomst i Sverige den art som det idag finns mest sammanlagd vikt av. Tjädern är visserligen en tung fågel, men förstaplatsen backas även upp av ett hälsosamt stort antal fåglar. Den allmänt spridda missuppfattningen att tjädern minskat kraftigt förklarar ornitologerna med att man ofta registrerar försvunna tjäderspel när skogar huggs, men man missar att registrera nytillkomna spelplatser i skog som vuxit upp på andra ställen.

Stig-Olof Holm har, förutom en helt egen syn på fåglars förekomst, även ett eget komplett recept på hur man bör bruka skogen. När han tar upp detta med ledningen inom de olika skogsbolagen, skogsförmän, maskinentreprenörer, personal vid skogsstyrelsen, virkesinköpare med flera får han dock bara ett intryck av att de är okunniga. Det blir ingen dialog, vilket är lika begripligt som det är sorgligt. Stig-Olof Holm letar fel hos dom som arbetar, och trots att han själv är universitetslektor ser han inte att han själv har ett ansvar för att föra ut nya kunskaper. Det är synd, för jag tror han vet hur man kan röja skogen, så att även talltitan trivs.

Samma dag skriver tre företrädare för Sveriges Naturvetare i en annan artikel på Brännpunkt hur Naturvetare alltför ofta möter lärare och ansvariga för naturvetenskapliga högskoleutbildningar som inte förstår vikten av bra arbetslivsanknytning. Resultatet blir en bristande förståelse för betydelsen av att förbereda sig för arbetslivet under studietiden, och i slutändan kan det leda till att studenterna inte får chansen att ägna sig åt det de är intresserade efter utbildningen.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    **Det är ingen slump att **dessa två artiklar publiceras samma dag. Vi har ett stort, växande och postmodernt problem på våra högskolor.

    JONAS JACOBSSON

    skoglig doktor och ledamot av Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin

    Fotnot: Jonas Jacobsson driver idag egen verksamhet inriktad mot internationellt skogsbruk. Han har en bakgrund som forskare vid SLU och sedan skogschef inom Assidomän, där han verkade för att skogsbruket skulle kunna miljöcertifieras.

    Annons
    Annons
    X
    Foto: MIKAEL FRITZON/TT Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X