X
Annons
X
Krönika

Lars Berge: Apflockssamhället bakom barnamord

Den smala bryggan sträcker sig ut i dimman som ligger över vattnet. Längst ut ligger en liten eka med aktersnurra förtöjd. För att ta sig till sin båt måste ägaren kliva över ett mindre berg av blommor, mjukdjur och brinnande begravningsljus. Det var här det fruktansvärda hände. En mamma dränkte sina båda söner i den höstkalla sjön. Omgivningen har famlat efter förklaringar och tycks ha fastnat för den som befriar både oss och kvinnan från ansvar: hon blev galen. Eller som någon uttryckte saken i en av kvällstidningarna: ”Ondskan har drabbat Sigtuna”.

Problemet är bara att när sådant här händer är det ytterst sällan resultatet av vare sig en plötslig psykos eller någon ond kraft. Mammor dödar sina barn på grund av social utsatthet och fattigdom. Det visar i princip all tillgänglig forskning på området. Under 1800-talet var barnamord den vanligaste orsaken till att svenska kvinnor sattes i fängelse. Sociologen Gun-Britt Johansson har letat igenom domstolsarkiven i jakt på dessa bottenlöst tragiska berättelser. En av dem handlar om Anna-Charlotta Nilsdotter. Hon var inhyst hos en familj i byn Täfteå i Västerbotten med sin femåriga dotter när hon plötsligt blev gravid på nytt. Den blivande fadern, en änkling i byn, ville inte kännas vid barnet. Husbonden beordrade sin piga att flytta. Ingen i trakten ville ta emot den unga mamman och hennes lilla dotter. Under nyårshelgen 1858 kom värkarna. Herrefolket höll sig inomhus i brasvärmen, väl medvetna om vad som pågick på utedasset. Där i ute i den bitande kylan födde pigan ensam sitt barn. Med blodiga och blåfrusna händer ströp hon sedan ungen med banden till förklädet. Den 25-åriga mamman dömdes till döden, men benådades. Straffet blev fem år på tukthus.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X