Annons

Kristina Sandberg:Äntligen slipper Selma slåss mot fördomarna

Selma Lagerlöf (1858–1940) och Anna-Karin Palm.
Selma Lagerlöf (1858–1940) och Anna-Karin Palm. Foto: Albert Bonniers Förlag, Ewa Stackelberg

Traditionsbunden eller modern, världsfrånvänd eller samhällsengagerad? Bilden av Selma Lagerlöf brukar pendla mellan olika schabloner, men i Anna-Karin Palms glimrande biografi bejakas i stället hennes komplexitet.

Publicerad

Vem var hon egentligen, Selma Lagerlöf? Som författare, som person. Frågan kan naturligtvis inte besvaras på något enkelt vis. Men i mitt eget sökande efter svar framträder hon som en författare som det betyder något särskilt att spegla sig i. Och att mycket står på spel – att tolka Selma Lagerlöf för enkelspårigt spiller liksom över på alla skrivande kvinnor i litteraturhistorien – nej på hela vår litterära kanon. Det gäller att välja sina ord och sina omdömen med omsorg. Hur mycket har inte den betydande Lagerlöfforskningen varit tvungen att motbevisa Sven Delblancs ord i ”Den svenska litteraturen”: ”Hon är en atavism, en lysande relikt från berättarkonstens äldsta tider. Att göra henne medveten och modern är att förneka hennes unika originalitet.”

Och ju mer jag läst om och av Lagerlöf – inte minst de många breven – desto mer framträder bilden av en i det närmaste hypermedveten författare, helt förankrad i sin samtid. Just förankringen bidrog också till att hon kunde göra något så nytt och originellt i debutverket ”Gösta Berlings saga”, något helt annat än 1880-talets naturalism. 

Affischer till filmatiseringar av Selma Lagerlöfs verk utställda på Kungliga biblioteket.

Foto: Bertil Ericson/TT Bild 1 av 2

Selma Lagerlöf som ung.

Bild 2 av 2
Annons
Annons
Annons