Annons
Recension

LedarskapAntika tips för ledare i en självupptagen tid

Under strecket
Publicerad

Så länge Sture Linnér och Wahlström & Widstrand fortsätter att viribus unitis, det vill säga med förenade krafter, skänka svenska folket översättningar av latinsk och grekisk litteratur i vackra hand- och läsvänliga volymer, finns det hopp om nationens allmänbildning. 2000 kom Livius ”Roms Kungatid”, 2003 ”Den romerska republikens äldsta tid” av samme författare, och 2004 börjar bra för alla antikenentusiaster med greken Xenofons Ledarskap, i Sture Linnérs översättning.
Vem var Xenofon? I sin inledning beskriver Linnér honom som en rik, konservativ aristokrat med liberala idéer, en litterärt begåvad country gentleman och lantbrukare med pedantisk-religiös inställning till jordbruksskötsel och handhavandet av ägodelar. Denna karakteristik kontrasterar på ett positivt sätt mot tidigare, betydligt ogenerösare omdömen om Xenofons karaktär och utförsgåvor. Nordisk Familjebok (1955) beskriver honom till exempel på
följande, nedlåtande sätt: ”...en det praktiska livets man utan djupare begåvning för och uppfattning av filosofiska problem, hans moraliserande betraktelser äro banala och vardagliga.” Encyclopaedia Britannica (1964) är mindre utförlig men desto arrogantare: ”...ty även om han (Xenofon) skrev mycket, skrev han inte ett enda verk som på ett avgörande sätt besvarar frågan varför han någonsin skrev alls.”

Sture Linnér upplyser oss om att ”för ungefär hundrafemtio år sen blev det på modet att kritisera både Xenofon personligen och hans skrifter. Det kan ju hända att denne athenske aristokrat, kavallerist, jordägare och äventyrare står efter Platon och Thukydides vad tankedjup och formuleringskonst beträffar, men när allt kommer omkring, vilka senare tiders pjäsförfattare kan konkurrera med Shakespeare?”

Annons
Annons
Annons