Annons

Johan Tralau:Antika dramer en spegel för Västerlandet

Historien om hur Västerlandet har läst de antika tragedierna ger en god bild av det europeiska medvetandets historia. Den tyske filosofen Christoph Menke försöker i sin nya bok utvinna eviga sanningar ur ”Kung Oidipus” – med blandat resultat.

Under strecket
Publicerad

Den grekiska tragedin upplevde sin stora blomstringstid i Athen under 400-talet före Kristus. För oss har den förknippats med dramatikerna Aischylos, Sofokles och Euripides. Tragedier som ”Kung Oidipus”, ”Antigone” och ”Backanterna” trollband Aten: de blev en viktig del i den politiska debatten i Grekland, och ännu i dag sätts de ständigt upp på nytt. Det är inte så konstigt. Få konstverk har som tragedin fortsatt fascinera generation efter generation, samhälle efter samhälle, epok efter epok. På svenska kom alla till svenska tolkade stycken av Aischylos, Sofokles och Euripides nyligen ut i nytryck under titeln
De grekiska tragedierna (Vertigo, 498 s). Tragedin har överlevt. Den överlevde sin egen tid, den överlevde den nya värld som uppstod när den grekiska stadsstaten gick under, den överlevde kristendomen och modernismen, och den har överlevt alla försök från forskarhåll att översätta dess visdom till vår egen tids språk.

I den grekiska tragedin har nämligen människor alltid menat sig hitta högre, tidlösa sanningar och insikter i moral och politik. Så var det redan från början, och så är det nu. Det har förstås alltid funnits avvikande åsikter. Platon ville avvisa tragediförfattarna från sin drömda idealstat. Men ännu i dag vill många utforska den grekiska tragedin som en källa till filosofiska, moraliska och politiska insikter.

Annons
Annons
Annons