Therese Eriksson:Anteckningar från ett träsk mitt i världen

I dag utkommer den dagbok som Sara Lidman förde under arbetet med ”Jernbanesviten”. Skuld, sorg, stridigheter och sjukdomar hör – vid sidan av skrivandet – till drivkrafterna i anteckningarna.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Sara Lidman (1923–2004).

Foto: PAWEL FLATO/TT
Annons

Sommaren 1975 flyttar Sara Lidman hem. Hem till byn, till Missenträsk i norra Västerbottens inland, till platsen och huset där hon vuxit upp. I dagboken skriver hon den 4 augusti: ”Jag har alltså flyttat hem – och hoppas att detta varit mitt livs sista flyttning. Jag har inget mer att hoppas på av ’världen’ – dvs på en kärlek. Men jag hoppas kunna skriva Boken. Det är det enda enda”

Denna den allra första dagboksanteckningen efter återvändandet till Missenträsk är också ett litet koncentrat av vad hennes dagböcker under det kommande decenniet till stor del ska kretsa kring: platsen, den uteblivna kärleken och så, förstås och viktigast av allt, det stora romanprojekt som blir hennes mästerverk, ”Jernbanesviten” (1977–99). Anteckningen fångar också den blandning av målmedvetenhet och resignation, visshet och oro, som ska komma att prägla dagböckerna. Resignerat har hon dock bara gjort på kärlekens område, och det är med stor envetenhet hon låter boken med stort B bre ut sig som själva syftet med hennes plats på jorden.

Annons
Annons
Annons